Kompass>> Hem | Viggen - Export

  Export  

Det har varit på tal om export av Viggen vid ett flertal tillfällen. Men det är alltid något som har satt stopp för det.

Eftersom Sverige är ett neutralt land så får export endast ske till länder som inte riskerar att bli indragna i en krigsliknande situation inom de närmaste åren.

Export av svenska flygplan har skett från 1947 då Etiopien köpte 16 st SAAB 17. Under början av 1960-talet köpte Österrike 30 st J 29 Tunnan, som de senare ersatte med lika många SK 60 i exportmodell med benämningen SAAB 105OE.

Sen så har SAAB och flygvapnet också sålt fpl 35 Draken till Finland, Danmark och Österrike, mer om Österrike-affären längre ner.

Och nu så har ju Sydafrika och Ungern köpt JAS 39 Gripen

SAAB 37E Eurofighter

I början av 1970-talet då jaktversionen av Viggen, JA 37 hade börjat att utvecklas, så kom det som kallades för "århundradets vapenaffär" och menas inköp av totalt 346 st jaktplan. De länder som var aktuella var Belgien, Holland, Danmark och Norge, alla medlemmar i NATO. Detta flygplan som upphandlingen gällde skulle ersätta F 104 Starfighter. I och med detta så lanserade SAAB en exportversion av jaktviggen, benämnd 37E, vilket i dag är benämningen för de SK 37 som har ersatt 32 Lansen i måldragar- och störversion. SAAB ansåg att de enbart hade 8 % chans att få ordern. Men det var ändå värt att kämpa för att få den.

Konkurrenterna om kontraktet var Dassault Mirage F-1E, Northrop F/A 18 Hornet samt General Dynamics F 16 Fighting Falcon. Samtliga plan var nya modeller. F 16 Falcon var den svåraste konkurrenten, då den hade blivit vald till amerikanska flygvapnets standardjaktplan, och därigenom kunde offereras till ett lågt styckepris.

På SAAB insåg man snabbt att ifall man fick denna order så skulle det innebära flera beställningar från NATO. Därigenom pressade man priset på 37E Eurofighter ordentligt. En av fördelarna med 37E Eurofighter var att den var anpassad för det nordiska klimatet. F 16 däremot var mer anpassad för lite varmare klimat. En annan av fördelarna var puls-dopplerradarn, Ericsson PS-46A, som kan arbeta utan extra hjälp från marken.

Men som är fallet med sådana här affärer är det mycket viktigt med återköpsaffärer. SAAB hade vid detta tillfälle stor nytta av sin bilfabrik i Belgien. Genom en utbyggnad av denna och ordna runt 6000 jobb samt 23 000 inom flygindustrin under en 10-årsperiod. I Holland var tanken att öka biltillverkningen samt närmare 16 000 jobb för byggandet av 37E Eurofightern. Danmark skulle få 5 100 jobb inom flygindustrin samt 75 % av ordervärdet utanför flygindustrin. Norge erhöll liknande villkor som Danmark, med enda skillnad att där gällde det 6 200 jobb inom flygindustrin.

Trots att SAAB erbjöd allt detta samt tillverkningen skulle ske inom EU och NATO, så blev valet F 16, då pga USA:s roll inom NATO, samt andra skäl.

Andra intressenter

Några andra länder som var intresserade att köpa Viggen var Australien och Japan. Båda dessa affärer var ungefär samma huvudsakliga skäl. Närheten till USA:s militär, så det blev amerikanska plan i stället. Sen var avståndet mellan kund och tillverkare långt, vilket också var ett stort skäl till att det inte blev någon affär. Japan ansåg också att flygtiden, 1,5 - 2 h, var lite för lite för de stora arealer som de skulle patrullera.

Indien

1978 fick SAAB ett anbud att vara med om att konkurrera om att bli säljare till Indien. De största konkurrenterna var Dassault Mirage F-1E, SEPECAT Jaguar. Antalet plan var 170 st. Detta stupade pga att USA stoppade all export av motorn, RM 8 P&W JT-8D, vilket var ett märkligt beslut då motorn sitter i flera olika trafikflygplan, såsom DC9 (MD80 i nyare version). Den version som sitter i Viggen är i huvudsak utvecklad och förbättrad av Volvo Aero, så export från svensk sida var inga problem. I oktober 1978 meddelade Indien att de valt Jaguar som sitt nya jaktflygplan.

Österrike

Österrike har ju en vana med svenska flygplan som började med J 29 Tunnan på 1960-talet. Dessa ersattes av SAAB 105OE i början av 1970-talet.
De var intresserade av 37X, som var en exportversion av jaktviggen, och i stora drag lik 37E Eurofighter. Priset på dessa var emellertid för högt, så det blev ingen affär av det, men de köpte J35D av Sverige för att ersätta 105OE. Varför Österrike inte valde J35F, som var mer avancerad, stod att finna i det fredsavtal som Österrike hade skrivit på med Sovjetunionen vid 2. världskrigets slut. I detta avtal stod det att Österrike inte hade lov att ha robotar på sina flygplan. J35D har två automatkanoner, medan J35F för att få plats med all ny elektronik enbart har en.

För att förbereda Österrike på modernare flygplan, så har deras piloter varit i Sverige och flygit med JA 37 på F 21 Luleå.

Österrike var intresserade av att eventuellt köpa DI-modifierade JA 37 samt även JAS 39 Gripen, men valde Eurofighter Typhoon i stället


Publicerad: 10/10/2005 Uppdaterad: 12/20/2006
Kontakta SWAF | Om SWAF | Copyright © SWAF 2006 All rights reserved