:

Vad innebär Tjänstemannarollen?

Innehållsförteckning:

  1. Vad innebär Tjänstemannarollen?
  2. Hur påverkar graden av delegering politikernas kontroll över förvaltningen?
  3. Vad krävs för att bli tjänsteman?
  4. Vad är motsatsen till tjänsteman?
  5. Vem bestämmer delegering?
  6. Vem är ansvar vid delegering?
  7. Hur vet jag om jag är tjänstemän eller arbetare?
  8. Vad är det för skillnad på arbetare och tjänstemän?
  9. Vilka yrken räknas som tjänstemän?
  10. Hur vet man om man är tjänstemän eller arbetare?
  11. Får man ta emot en muntlig delegering?
  12. Får man jobba utan delegering?
  13. Får man tacka nej till en delegering?
  14. Vilka yrken ingår i tjänstemän?
  15. Är en sjuksköterska tjänstemän?

Vad innebär Tjänstemannarollen?

För att skapa förutsättningar för en god förvaltning som är demokratisk, effektiv, rättssäker och fri från korruption är det viktigt att alla statsanställda känner till och förstår den statliga värdegrunden.

I skriften Den statliga värdegrunden – gemensamma principer för en god förvaltning beskriver vi de sex principerna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Skriften ger även exempel och diskuterar beteenden och förhållningssätt.

Hur påverkar graden av delegering politikernas kontroll över förvaltningen?

Den offentliga förvaltningen har en central roll i utvecklingen av Sverige. En rättssäker och effektiv förvaltning stärker demokratin. En välfungerande förvaltning är grundläggande för att uppnå en hållbar tillväxt och är en viktig del i regeringens politik för ett starkt och välmående Sverige.

Hur den offentliga förvaltningen utvecklas, organiseras och styrs har stor betydelse. I propositionen lägger regeringen fram mål och riktlinjer för det fortsatta arbetet med i första hand den statliga förvaltningen. Det övergripande målet för förvaltningspolitiken ska vara en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har en väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete.

I propositionen föreslås en lag om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, det s.k. PSI-direktivet, i svensk rätt. Lagen syftar till att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

I förevarande proposition behandlas nedanstående betänkanden, rapporter och promemorior, eller delar av dessa.

I flertalet av dessa betänkanden m.m. har något författningsförslag inte tagits in. I de fall författningsförslag har tagits fram och behandlas i denna proposition återfinns dessa i bilagor till propositionen.

Sammanfattningar av de betänkanden m.m. som behandlas i denna proposition har tagits in som bilagor till propositionen. Sammanfattningarna har begränsats till de frågor som behandlas i propositionen.

Regeringens övergripande bedömning är att det svenska EU-arbetet i många avseenden fungerar väl. Sedan Sveriges inträde i EU 1995 har successiva anpassningar gjorts för att möta de krav som EU-arbetet ställer. Ett väl genomfört ordförandeskap under 2009 visar att Sverige kan hantera svåra utmaningar och driva EU-samarbetet framåt. Förutsättningarna för ett fortsatt utvecklingsarbete i syfte att ytterligare förbättra effektiviteten i EU-arbetet är således goda.

Regeringens bedömning: Varje myndighet har ett ansvar för utvecklingen av sin egen service. Utgångspunkten bör vara en så långt möjligt likvärdig tillgång till service för alla. Detta kan uppnås bl.a. genom ökad samverkan och bättre uppföljning samt genom en ökad användning av ny teknik.

4 Se Statskontoret 2000:20 Fem år i EU - en utvärdering av statsförvaltningens medverkan i EU-samarbetet, Statskontoret 2006:16 – Förvaltning för fri rörlighet och Kommerskollegiums attitydrapporter från år 2005, ”Europa – ja, men när” – uppfattningen om EU:s inre marknad hos svenska domstolar (2005-03-30),”Visst är EU vår hemmamarknad – nästan all vår export går dit.” – Svenska företags uppfattning om EU:s inre marknad (2005-03-30), ”Europa – ja, men hur” – svenska intressenters uppfattning om EU:s inre marknad (2005-03-30), ”Europa – ja, men hur” – svenska myndigheters uppfattning om EU:s inre marknad (2005-04-01), ”Bättre överblick och samstämmighet!” – Inremarknadsfrågor hos svenska myndigheter (2005-09-29).

Regeringens bedömning: E-förvaltningsarbetet bör syfta till att åstadkomma lägre kostnader och största möjliga nytta för företag och medborgare, förvaltningen och samhället som helhet.

Öppenheten i offentliga beslutsprocesser och tillgängligheten till offentlig information bör öka.

Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla en tydligare och mera ändamålsenlig myndighetsorganisation kommer att drivas vidare och regeringen håller en fortsatt hög takt i arbetet med strukturförändringar och omprövningar av det statliga åtagandet inom olika verksamhetsområden. Förändringsarbetet ställer krav på löpande uppföljning och systematisk utvärdering för att säkerställa att avsedda resultat uppnås. Ökad vikt kommer därför att läggas vid sådana insatser.

Specialiseringen och sektoriseringen inom förvaltningen får inte leda till fragmentering och bristande helhetssyn. För att motverka sådana tendenser bör förutsättningarna för statlig samordning och samverkan mellan myndigheter och sektorer förbättras på både nationell och regional nivå.

Vad krävs för att bli tjänsteman?

I huvudsak kan man säga att typiska sysslor för tjänstemän är:

  • personalledning
  • administrativa sysslor
  • planering
  • inventering
  • utredning
  • uppföljning, analys, och uppföljningsarbete
  • schemaläggning
  • budgetarbete
  • ekonomistyrning
  • fakturering
  • bokföring
  • bokslut
  • lönehantering
  • certifieringsarbete
  • marknadsföring
  • PR-arbete
  • kundvård

När det handlar om arbetssysslor är de i huvudsak mer praktiska t.ex lokalvårdare, industriarbetare, butiksbiträde, målare, och personal inom hemtjänsten, men det finns vissa arbetartjänster som innehåller lite administrativa sysslor och personalledning fast då aldrig i någon större omfattning. Det finns även tjänstemannatjänster som innebär både praktiskt och administrativt arbete, men ofta p.g.a högre akademiska studier klassas de som tjänstemän. Veterinär, sjukgymnast, och receptionist är några exempel på sådana tjänstemannatjänster.

Vad är motsatsen till tjänsteman?

Tycker du det finns något vi kan lägga till eller förbättra? Saknas funktioner som du vill ha? Du har kanske förslag på hur vi kan göra hemsidan bättre för dig? Vi vill alltid höra vad du tycker.

Vem bestämmer delegering?

För att det inom inom hälso- och sjukvården ska vara fråga om delegering måste överlåtelsen gälla medicinska arbetsuppgifter. En sådan arbetsuppgift kan innebära undersökning, diagnostik, vård, behandling och förebyggande vård som har ett direkt eller indirekt samband med patientarbete. Delegering innebär överlåtelse av en medicinsk arbetsuppgift från någon som är formellt och reellt kompetent till någon som saknar formell men har reell kompetens för uppgiften.

Den arbetsuppgift som ska delegeras måste vara klart definierad och inte förbehållen någon speciell yrkeskategori. Delegeringsbeslut är personliga och ska ange en namngiven person till vilken uppgiften delegeras och inte till en viss yrkesgrupp. Delegeringen får inte delegeras vidare. Verksamhetschefen, eller inom kommunal vård, den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS), bär det yttersta ansvaret för att delegeringar sker på ett säkert och korrekt sätt.

Exempel på arbetsuppgift som kan delegeras är läkemedelshantering, det vill säga iordningställa, administrera och överlämna läkemedel, utifrån de förutsättningar som gäller inom respektive kompetensområde (HSLF-FS 2017:37).

Vem är ansvar vid delegering?

Hälso- och sjukvårdspersonal får bara delegera en arbetsuppgift till någon annan om kraven för en god och säker vård uppfylls. Den som delegerar en arbetsuppgift till någon annan ansvarar för att hen har förutsättningar att göra uppgiften. Den som får en delegering ansvarar för hur hen gör arbetsuppgiften.

Hur vet jag om jag är tjänstemän eller arbetare?

I huvudsak kan man säga att typiska sysslor för tjänstemän är:

  • personalledning
  • administrativa sysslor
  • planering
  • inventering
  • utredning
  • uppföljning, analys, och uppföljningsarbete
  • schemaläggning
  • budgetarbete
  • ekonomistyrning
  • fakturering
  • bokföring
  • bokslut
  • lönehantering
  • certifieringsarbete
  • marknadsföring
  • PR-arbete
  • kundvård

När det handlar om arbetssysslor är de i huvudsak mer praktiska t.ex lokalvårdare, industriarbetare, butiksbiträde, målare, och personal inom hemtjänsten, men det finns vissa arbetartjänster som innehåller lite administrativa sysslor och personalledning fast då aldrig i någon större omfattning. Det finns även tjänstemannatjänster som innebär både praktiskt och administrativt arbete, men ofta p.g.a högre akademiska studier klassas de som tjänstemän. Veterinär, sjukgymnast, och receptionist är några exempel på sådana tjänstemannatjänster.

Vad är det för skillnad på arbetare och tjänstemän?

Utgångspunkten i svensk arbetsrätt är att kollektivavtalsparterna bestämmer kollektivavtalets tillämpningsområde. Med andra ord är det arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna som träffar gränsdragningsöverenskommelser för att avgöra vilken organisation som ska reglera kollektivavtal för en viss typ av arbetstagare och för visst typ av arbete.

Begreppet ”arbetare” hänför sig vanligtvis till arbetstagare som utför manuellt arbete och vars yrke hör hemma i ett LO-förbunds kollektivavtalsområde, medan ”tjänstemän” ofta innehar en akademisk utbildning och organiseras fackligt av TCO- och Sacoförbunden samt Ledarna. Eftersom det är arbetsmarknadens partner som bestämmer kollektivavtalens tillämpningsområde är det dessa som har haft inflytande över begreppen. Det har därmed funnits en ovilja hos Arbetsdomstolen att fastställa definitioner av begreppen, i stället har domstolen förklarat att begreppen ska fastställas från fall till fall.

På grund av den hastiga tekniska utvecklingen i samhället förskjuts dock gränsdragningen mellan arbetare och tjänstemän. Som exempel skulle gemene person antagligen hänföra yrket ”svetstekniker” till den kategori av arbetstagare som utgör arbetare, men numera kan även någon som utvecklar robotar anses vara ”svetstekniker”. Den ökade datoriseringen och förändringar i arbetsorganisationen leder till att arbetsuppgifterna blir alltmer lika varandra. Det kan därmed finnas en strategisk anledning till att Arbetsdomstolen inte har velat definiera begreppen.

Vilka yrken räknas som tjänstemän?

I finländsk lagstiftning skiljer man mellan anställda i arbetsavtalsförhållande och anställda i tjänsteförhållande till stat, kommun, kommunförbund, evangelisk-lutherska kyrkan, det ortodoxa kyrkosamfundet eller vissa andra offentligrättsliga organisationer. För tjänstemän gäller särskilda bestämmelser om bland annat tjänsteansvar och uppsägningsskydd.[1]

Med tjänsteman kan man alltså i Finland antingen avse innehavaren av en tjänst, i tjänsteförhållande till en offentligrättslig institution (finska: virkamies), eller en person med ett arbete som förutsätter teoretisk utbildning (finska: toimihenkilö), i motsats till arbetare och i likhet med hur ordet numera används i Sverige.

Akademiskt utbildade tjänstemän inom både den offentliga och den privata sektorn organiseras fackligt främst inom Akava, övriga tjänstemän främst inom Tjänstemannacentralorganisationen.

I Sverige organiseras tjänstemän fackligt av TCO- och Saco-förbunden samt Ledarna. Undantaget är tjänstemän inom kooperationen och arbetarrörelsen som organiseras i Handelsanställdas förbund. De svenska tjänstemännens fackliga organisationsgrad är numera högre än arbetarnas, 72 procent respektive 60 procent 2019.[2] En av förklaringarna till den höga organisationsgraden är att de svenska tjänstemännen har egna fackförbund och centralorganisationer.[3]

Hur vet man om man är tjänstemän eller arbetare?

Utgångspunkten i svensk arbetsrätt är att kollektivavtalsparterna bestämmer kollektivavtalets tillämpningsområde. Med andra ord är det arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna som träffar gränsdragningsöverenskommelser för att avgöra vilken organisation som ska reglera kollektivavtal för en viss typ av arbetstagare och för visst typ av arbete.

Begreppet ”arbetare” hänför sig vanligtvis till arbetstagare som utför manuellt arbete och vars yrke hör hemma i ett LO-förbunds kollektivavtalsområde, medan ”tjänstemän” ofta innehar en akademisk utbildning och organiseras fackligt av TCO- och Sacoförbunden samt Ledarna. Eftersom det är arbetsmarknadens partner som bestämmer kollektivavtalens tillämpningsområde är det dessa som har haft inflytande över begreppen. Det har därmed funnits en ovilja hos Arbetsdomstolen att fastställa definitioner av begreppen, i stället har domstolen förklarat att begreppen ska fastställas från fall till fall.

På grund av den hastiga tekniska utvecklingen i samhället förskjuts dock gränsdragningen mellan arbetare och tjänstemän. Som exempel skulle gemene person antagligen hänföra yrket ”svetstekniker” till den kategori av arbetstagare som utgör arbetare, men numera kan även någon som utvecklar robotar anses vara ”svetstekniker”. Den ökade datoriseringen och förändringar i arbetsorganisationen leder till att arbetsuppgifterna blir alltmer lika varandra. Det kan därmed finnas en strategisk anledning till att Arbetsdomstolen inte har velat definiera begreppen.

Får man ta emot en muntlig delegering?

De flesta medicinska uppgifter går att delegera. I princip finns det bara två områden som är så hårt reglerade att delegering överhuvudtaget inte är möjlig. Det ena är förskrivningsrätten, det andra är rätten att skriva in patienter.

En läkare, barnmorska eller distriktssköterska kan inte delegera till en ”vanlig” sjuksköterska att skriva läkemedelsrecept (se Läkemedelsverkets författning om receptföreskrifterna, LVFF 1997:10). Rätten att skriva in patienter på en somatisk vårdavdelning är förbehållet ansvarig läkare, och går inte heller att delegera till annan personal.

Får man jobba utan delegering?

20-åriga Lia Paimo började som vårdbiträde på hemtjänstföretaget Lugn & Ro i Norrtälje 2013. Hon tyckte om själva arbetet – och drog in mycket pengar eftersom hon jobbade långt mer än heltid.

– Att jobba med klienterna var jättekul, det var jättefina människor. Men det blev ett helvetesjobb för att arbetsgivaren inte skötte det, säger Lia Paimo.

Får man tacka nej till en delegering?

För att det inom inom hälso- och sjukvården ska vara fråga om delegering måste överlåtelsen gälla medicinska arbetsuppgifter. En sådan arbetsuppgift kan innebära undersökning, diagnostik, vård, behandling och förebyggande vård som har ett direkt eller indirekt samband med patientarbete. Delegering innebär överlåtelse av en medicinsk arbetsuppgift från någon som är formellt och reellt kompetent till någon som saknar formell men har reell kompetens för uppgiften.

Den arbetsuppgift som ska delegeras måste vara klart definierad och inte förbehållen någon speciell yrkeskategori. Delegeringsbeslut är personliga och ska ange en namngiven person till vilken uppgiften delegeras och inte till en viss yrkesgrupp. Delegeringen får inte delegeras vidare. Verksamhetschefen, eller inom kommunal vård, den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS), bär det yttersta ansvaret för att delegeringar sker på ett säkert och korrekt sätt.

Exempel på arbetsuppgift som kan delegeras är läkemedelshantering, det vill säga iordningställa, administrera och överlämna läkemedel, utifrån de förutsättningar som gäller inom respektive kompetensområde (HSLF-FS 2017:37).

Vilka yrken ingår i tjänstemän?

Tillhör din arbetsplats Unionens  så har samtliga  - oavsett befattning, utbildning eller lön - möjlighet att vara medlemmar i förbundet. För att bli medlem i Unionen arbetar du i det privata näringslivet i någon av de branscher där Unionen organiserar sina medlemmar. Något som skiljer Unionen från andra förbund är att vi organiserar hela arbetsplatsen. Alla tjänstemän - oavsett lön, position eller akademisk bakgrund - kan vara medlemmar.

Men Unionen organiserar bara tjänstemän inom privat sektor – inte byggjobbare och inte sjuksköterskor och inte heller tjänstemän som är anställda inom stat, kommun eller landsting.

Unionen organiserar bara tjänstemän inom privat sektor – inte arbetare som till exempel industriarbetare eller byggnadsarbetare. Unionen organiserar heller inte tjänstemän som är anställda av stat, eller kommun. Inte heller tjänstemän i bank, försäkring, kyrka, vård, skola eller omsorg.

Är en sjuksköterska tjänstemän?

Advokat försvarade dödshot på akuten med att sjuksköterskor i sin yrkesroll borde ha högre tröskel för kränkningar från hotfulla patienter.

– Jag blev väldigt frustrerad över advokatens uttalande i rätten. Det väckte starka känslor. Det är inte ofta man hör något sådant. Det skulle göra mig beklämd om det här är allmänhetens uppfattning, men det tror jag inte, säger sjuksköterskan Malin Steindl som arbetat i 20 år på Höglandsjukhusets akutmottagning i Eksjö.