Hur skriver man för och efternamn?

Om du vet vilket förnamn som är tilltalsnamn, markera det med * (asterisk) omedelbart efter tilltalsnamnet t.ex. Anna Greta*. Det kommer då automatiskt att markeras i utskrifter med den inställning som utskriftsmallen har t.ex. med fetstil. Har personen fler förnamn så skriv in alla namnen med ett mellanslag mellan dem.

En del väljer att normera namn för att underlätta sökning. Andra vill skriva av dopbokens exakta stavning. Vilken metod du än väljer, så var konsekvent. Normering av namn innebär att alla former för stavning av ett namn t.ex. Henrik, Hendrich, Hindrik, Hindrich, och Hendrik registreras med Henrik.

Varför heter man son i efternamn?

Vägen till ett allmänt bruk av efternamn hänger nära ihop med social skiktning och ståndsindelning, där de högre sociala skikten har spelat en avgörande roll som förmedlare. Bruket spred sig från högre samhällslager till lägre. Vissa typer av namn var länge förbehållna vissa samhällsgrupper. Man talar sedan gammalt om adelsnamn, lärda namn och borgerliga namn. Den traditionella bilden är att adeln bar praktfulla, ofta krigiska, namn som var sammansatta av två namnelement. Ett exempel på detta är Gyllensvärd. De lärda, mestadels präster, bar namn som slutade på -us, som Halenius, eller -ander, som Valander. Förleden hämtades ofta från hemortens namn. Slutligen bar andra grupper, i första hand i städerna, gärna sammansatta namn av mindre ståtligt slag, som Lundgren och Bergström.

På landsbygden, särskilt i södra Sverige, dröjde det längst innan folk började bruka släktnamn. Bönderna och de lägre sociala skikten fortsatte istället att använda patronymikon, eller fadersnamn som det också kallas, det vill säga faderns förnamn med tillägg av -dotter, som Johansdotter, respektive -son, som Johansson. Det innebar att namnen växlade från generation till generation tills patronymikon på -son i slutet av 1800-talet började gå i arv och få rollen som släktnamn.

En särskild grupp av efternamn är de så kallade soldatnamnen. Soldaterna skilde sig från allmogen genom att de tilldelades särskilda namn, närmast som ett slags tjänstenamn. Man tänker i första hand på namn som Sköld och Svärd, Rask och Modig, men soldater kunde lika gärna få namn som Moberg och Nordin. Soldatnamnen kom under 1800-talet i viss utsträckning att gå i arv och bli släktnamn.

Bruket med ärftliga släktnamn fick fäste i Sverige först under 1600-talet. Tidigare hade endast stadsbefolkning med tyskt ursprung och några få adliga släkter använt släktnamn. Några medeltida släktnamn är det tyska Bekman samt Bonde och Trolle, som är namn på två adelssläkter. Inom adeln blev släktnamn något vanligare under 1500-talet, men det var först med Riddarhusets bildande år 1626 som fasta släktnamn började bli obligatoriska. Inflytandet från tyskan var stort och det tyska namnbruket kom att bli en stor inspirationskälla till släktnamnens framväxt och hur namnen kom att se ut.

Även utanför adeln tog spridningen av släktnamn fart i slutet av 1600-talet, även om långtifrån alla namn gick i arv till en början. Vid 1700-talets mitt hade bruket slagit igenom hos borgare och i många andra samhällsgrupper. Framför allt spred sig bruket i vida kretsar i städerna, också i lägre socialgrupper. På landsbygden var fortfarande större delen av befolkningen utan släktnamn; det finns dock exempel på att hantverkare och bruksarbetare bar släktnamn. Inte förrän i mitten av 1800-talet började folk utanför städerna att använda släktnamn. Först i början av 1900-talet vi kan tala om ett allmänt bruk av släktnamn hos hela befolkningen.

Ett tidigt och vanligt sätt att identifiera en person var att till förnamnet lägga ett patronymikon. Man tog helt enkelt faderns förnamn, till exempel Johan, och la till -son, till Johansson, respektive -dotter, till Johansdotter. Namnen var till en början inte ärftliga utan växlade beroende på faderns förnamn. Det här förblev böndernas och de lägre sociala gruppernas namnbruk under 1600-talet och framåt. Under senare hälften av 1800-talet kom dock son-namnen att bli ärftliga och därmed släktnamn. Det innebar att även kvinnor fick släktnamn som slutade på -son och att dotter-namnen mer eller mindre försvann ur vårt namnskick.

När det blev ett allmänt bruk med släktnamn i början av 1900-talet var det många som behöll sitt son-namn som släktnamn. Det var ganska naturligt för många att ta eller behålla ett son-namn eftersom traditionen med patronymikon var så stark på landsbygden. I den patriarkala strukturen var det också självklart att det var son-namnen som blev släktnamn och inte dotter-namnen.

Än i dag dominerar son-namnen vårt namnskick och de 16 vanligaste efternamnen är son-namn. De bärs av tillsammans 1,75 miljoner svenskar. Sedan 1982 är det dock möjligt att skapa ett dotter-namn som efternamn. Först gällde detta endast kvinnor men i den senaste namnlagen från 2017 kan även män anta efternamn på -dotter.

Vilket efternamn kan jag ta?

Vad betyder efternamn?

Ditt efternamn kan ge dig ledtrådar till vem du är och var du kommer ifrån. Börja få veta mer om dig själv och ditt arv.

Hur skriver man två efternamn?

This is the main level for the Hanken blogportal. Here you can log in and create or manage your blogs.

När slutade man med son namn?

Från början användes patronymikon av alla, och familjenamn fanns inte. "Gustav Vasa" var Gustaf Eriksson med sin samtid, och ville man skilja honom från andra med samma namn kunde man tillägga "av Vasa-släkten" eller något liknande - ungefär som när vi idag talar om någon som arbetar på ett företag ("SASare", "Volvoit") eller är med i en politisk organisation. Mot slutet av 1500-talet började adeln allmänt använda släktnamn, och Riddarhuset, som skapades 1626, krävde att medlemmarna hade ett släktnamn. Under 1600-talet började prästerna och de främsta av borgarna använda personliga efternamn, som ganska snart blev familjenamn. Från början av 1700-talet blev det allmän sed att folk som flyttade in till städerna i annan kapacitet än som tjänare eller arbetare tog ett familjenamn. Fortfarande kunde patronymikon dock användas som en del av namnet, Erik Nilsson Holmström, Anna Johansdotter Lindgren, men bruket var "vacklande" - samma person kunde förekomma i tre varianter, som Erik Nilsson, Erik Holmström och Erik Nilsson Holmström.

Från 1700-talet var patronymikon något som egentligen bara användes av städernas proletariat och av allmogen. Tillsammans utgjorde dessa grupper dock en bra bit över 90 %.

I Sverige avtog bruket av patronymikon från 1860-70-talen då inflyttningen till städerna blev så kraftig att pastorsexpeditionerna i de större städerna inte kunde hålla jämna steg utan patronymikon där började omvandlas till efternamn för att kunna hålla reda på alla. På landet fortsatte man som vanligt. Det bör dock påpekas att man i Norrland var betydligt mera öppen för att överge patronymikon för familjenamn även bland allmogen redan från 1820-30-talen.

Kan en man heta dotter i efternamn?

Patronymika var allmänt förekommande i Skandinavien och genom svensk påverkan i Finland. Nordiska patronymika består av faderns eller moderns namn i genitiv och ett ord som betyder ‑son eller ‑dotter, till exempel ”Sturlu‐” (genitiv av Sturla) och ‑son i Snorri Sturluson. I det medeltida svenska namnet Nils Sigridason (eller ”sigridæson”[1]) är alltså ‐a‐ ett genitivmorfem.

Allmogen var klar över att deras namn bestod av tre ord,[a] vilket förklarar varför svenska antikviteter som bär ägarens initialer alltid har tre bokstäver utskrivna, till exempel ”KHD 1830” = ”Karin Håkans Dotter 1830” på en brudkista.

Får man välja vilket efternamn som helst?

Det är vanligt att byta namn i samband med att man gifter sig. Ni har följande alternativ för vilket efternamn ni kan välja:

Behålla era ogifta namn
Ta den ena partnerns namn
Dubbla efternamn
Byta till ett helt annat namn

Varför två efternamn?

Ett dubbelt efternamn får endast bestå av två enkla efternamn som var för sig kan förvärvas enligt personnamnlagen. Det är möjligt att ha ett bindestreck mellan namnen i det dubbla efternamnet.

Ett dubbelt efternamn kan inte kombineras med ett mellannamn.

Vad är mellannamn och efternamn?

Den svenska personnamnslagen från 1982 (NL 1982) introducerade begreppet mellannamn efter danskt och norskt mönster. I Danmark och Norge användes mellannamn sedan länge. Mellannamn motsvarade det som i den äldre lagen från 1963 kallas tilläggsnamn. Ett sådant namn fick bäras av hustru och adoptivbarn. Tilläggsnamnet bestod av ett efternamn, som hustrun eller barnet burit tidigare. Exempelvis kunde en hustru, som förvärvat mannens efternamn, framför detta bära det efternamn hon hade som ogift.

Ett mellannamn enligt NL 1982 var till ursprunget ett efternamn, som var placerat mellan förnamn och efternamn, till exempel Lars Skog Karlsson. Det var inte tillåtet med bindestreck mellan mellannamn och efternamn. Det skiljde sig därmed från dubbelnamn, som är ett efternamn bestående av två namn, som regel förenade med bindestreck, till exempel Cavalli-Björkman. I dagligt bruk satte många ändå bindestreck mellan mellannamn och efternamn.

Syftet med mellannamn var att visa samhörighet med en annan person. Det kunde också vara rent särskiljande. Man kunde bara bära ett mellannamn i taget och bara en av makarna hade rätt att ta ett mellannamn. Det var ett rent personligt namn och kunde således inte föras vidare till barn eller den andra maken.