Vilka uppgifter har statsförvaltningen i Sverige?

Kommunerna ansvarar för en stor del av den samhällsservice som finns där vi bor. Bland de viktigaste uppgifterna är förskola, skola, socialtjänst och äldreomsorg.

Regionerna ansvarar för uppgifter som är gemensamma för stora geografiska områden och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Regionens viktigaste uppgift är hälso- och sjukvård.

Vilken uppgift har statsförvaltningen myndigheter?

Konstitutionsutskottet granskar årligen att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. KU genomför två granskningar varje år. Den ena går ut på att kontrollera om ministrarna i vissa särskilda fall följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den kallas för särskild granskning och bygger på KU-anmälningarna som riksdagsledamöterna kan göra om de tycker att en minister gjort något fel och vill att KU tittar närmare på det.

Den andra granskningen kallas för allmän granskning och har administrativ inriktning. KU går då igenom olika handlingar, till exempel från Regeringskansliet, för att se om regeringen följt lagar och praxis vid handläggningen av regeringsärendena.

Vilka är förvaltningens viktigaste uppgifter?

Kommunerna styrs genom direktvalda politiska församlingar, så kallade kommunfullmäktige. Dessutom finns det politiska uppdrag inom kommunstyrelser, i olika nämnder och utskott. Det finns drygt 38 000 förtroendevalda i landets 290 kommuner. Merparten, 97 procent, är fritidspolitiker och sköter därmed sina uppdrag vid sidan av arbete eller studier.

Vart fjärde år väljer medborgarna politiker till kommunfullmäktige. Valet sker samtidigt som valet till riksdagen. För att få rösta i kommunalvalet ska man dels:

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Kommunfullmäktige representerar folket i kommunen och tar beslut i kommunens viktigaste frågor.

Vilka ingår i statsförvaltningen?

Vi är experter på ledning, styrning och organisering samt bidrar till att effektivisera och utveckla statliga verksamheter genom analys och utvärdering. Statskontoret gör utredningar inom alla sektorer på uppdrag av regeringen.

Vad innebär statsförvaltningen och myndigheter?

Sveriges regeringsform skiljer mellan två typer av offentliga organ: beslutande politiska församlingar, till exempel riksdagen, och myndigheter.[1][2] Samtliga statliga och kommunala organ med undantag för de beslutande församlingarna är myndigheter.

Regeringen styr riket.[3] För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.[4]

Privaträttsliga rättssubjekt, till exempel aktiebolag och ideella föreningar, faller utanför myndighetsbegreppet även om staten eller kommunen har ett kontrollerande inflytande exempelvis genom att äga aktierna i bolaget. Ett enskilt rättssubjekt som har anförtrotts förvaltningsuppgifter, till exempel AB Svensk Bilprovning, är inte en myndighet ens om uppgiften innefattar myndighetsutövning.

Regeringen är ansvarig inför riksdagen.[3] Myndigheten består av statsministern och övriga statsråd.[6] För att bereda regeringsärenden och för att biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet i övrigt ska det finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för olika verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen.[7] Regeringskansliet är en förvaltningsmyndighet under regeringen.[8][9]

De svenska domstolarna är de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen), de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen) och två specialdomstolar (Arbetsdomstolen och Försvarsunderrättelsedomstolen).

Vad har staten ansvar för?

Regeringen har ungefär 300 statliga myndigheter under sig, till exempel Polismyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket. Myndigheterna ska arbeta med att genomföra de lagar som riksdagen och regeringen har beslutat om. Myndigheterna är självständiga. Det betyder att varken riksdagen eller regeringen får lägga sig i myndigheternas beslut.

Det finns 21 län i Sverige, och varje län har en Länsstyrelse. Länsstyrelserna är regeringens och riksdagens filialkontor i länen. Länsstyrelserna ser till att regeringens och riksdagens beslut får önskade effekter. Länsstyrelsen jobbar med många olika frågor som rör länet, till exempel kring integration och att skydda värdefulla naturområden.

Vad ska våra myndigheter och statliga förvaltningar göra?

Den offentliga förvaltningen har en central roll i utvecklingen av Sverige. En rättssäker och effektiv förvaltning stärker demokratin. En välfungerande förvaltning är grundläggande för att uppnå en hållbar tillväxt och är en viktig del i regeringens politik för ett starkt och välmående Sverige.

Hur den offentliga förvaltningen utvecklas, organiseras och styrs har stor betydelse. I propositionen lägger regeringen fram mål och riktlinjer för det fortsatta arbetet med i första hand den statliga förvaltningen. Det övergripande målet för förvaltningspolitiken ska vara en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har en väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete.

I propositionen föreslås en lag om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, det s.k. PSI-direktivet, i svensk rätt. Lagen syftar till att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

I förevarande proposition behandlas nedanstående betänkanden, rapporter och promemorior, eller delar av dessa.

I flertalet av dessa betänkanden m.m. har något författningsförslag inte tagits in. I de fall författningsförslag har tagits fram och behandlas i denna proposition återfinns dessa i bilagor till propositionen.

Sammanfattningar av de betänkanden m.m. som behandlas i denna proposition har tagits in som bilagor till propositionen. Sammanfattningarna har begränsats till de frågor som behandlas i propositionen.

Regeringens övergripande bedömning är att det svenska EU-arbetet i många avseenden fungerar väl. Sedan Sveriges inträde i EU 1995 har successiva anpassningar gjorts för att möta de krav som EU-arbetet ställer. Ett väl genomfört ordförandeskap under 2009 visar att Sverige kan hantera svåra utmaningar och driva EU-samarbetet framåt. Förutsättningarna för ett fortsatt utvecklingsarbete i syfte att ytterligare förbättra effektiviteten i EU-arbetet är således goda.

Regeringens bedömning: Varje myndighet har ett ansvar för utvecklingen av sin egen service. Utgångspunkten bör vara en så långt möjligt likvärdig tillgång till service för alla. Detta kan uppnås bl.a. genom ökad samverkan och bättre uppföljning samt genom en ökad användning av ny teknik.

4 Se Statskontoret 2000:20 Fem år i EU - en utvärdering av statsförvaltningens medverkan i EU-samarbetet, Statskontoret 2006:16 – Förvaltning för fri rörlighet och Kommerskollegiums attitydrapporter från år 2005, ”Europa – ja, men när” – uppfattningen om EU:s inre marknad hos svenska domstolar (2005-03-30),”Visst är EU vår hemmamarknad – nästan all vår export går dit.” – Svenska företags uppfattning om EU:s inre marknad (2005-03-30), ”Europa – ja, men hur” – svenska intressenters uppfattning om EU:s inre marknad (2005-03-30), ”Europa – ja, men hur” – svenska myndigheters uppfattning om EU:s inre marknad (2005-04-01), ”Bättre överblick och samstämmighet!” – Inremarknadsfrågor hos svenska myndigheter (2005-09-29).

Regeringens bedömning: E-förvaltningsarbetet bör syfta till att åstadkomma lägre kostnader och största möjliga nytta för företag och medborgare, förvaltningen och samhället som helhet.

Öppenheten i offentliga beslutsprocesser och tillgängligheten till offentlig information bör öka.

Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla en tydligare och mera ändamålsenlig myndighetsorganisation kommer att drivas vidare och regeringen håller en fortsatt hög takt i arbetet med strukturförändringar och omprövningar av det statliga åtagandet inom olika verksamhetsområden. Förändringsarbetet ställer krav på löpande uppföljning och systematisk utvärdering för att säkerställa att avsedda resultat uppnås. Ökad vikt kommer därför att läggas vid sådana insatser.

Specialiseringen och sektoriseringen inom förvaltningen får inte leda till fragmentering och bristande helhetssyn. För att motverka sådana tendenser bör förutsättningarna för statlig samordning och samverkan mellan myndigheter och sektorer förbättras på både nationell och regional nivå.

Vad har staten för uppgifter?

Vem styr den statliga förvaltningen?

För att skapa förutsättningar för en god förvaltning som är demokratisk, effektiv, rättssäker och fri från korruption är det viktigt att alla statsanställda känner till och förstår den statliga värdegrunden.

I skriften Den statliga värdegrunden – gemensamma principer för en god förvaltning beskriver vi de sex principerna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Skriften ger även exempel och diskuterar beteenden och förhållningssätt.

Vilken uppgift har Sveriges myndigheter och den offentliga förvaltningen?

Vad är regeringens 4 viktigaste uppgifter?

Kommunerna ansvarar för en stor del av den samhällsservice som finns där vi bor. Bland de viktigaste uppgifterna är förskola, skola, socialtjänst och äldreomsorg.

Regionerna ansvarar för uppgifter som är gemensamma för stora geografiska områden och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Regionens viktigaste uppgift är hälso- och sjukvård.

Vad ansvarar och betalar staten för?

Statskontoret har sedan 2018 översiktligt redovisat och analyserat hur statens styrning av kommuner och regioner förändras. Vi har också publicerat några fördjupande analyser av styrningens utveckling över tid.

Våra årliga rapporter och fördjupande analys visar bland annat att statens styrning av kommunsektorn ökat i omfattning och blivit mer komplex och detaljerad. Staten använder sig av en rad olika styrmedel för att styra kommuner och regioner. Det handlar både om tvingande styrmedel – som lagar och förordningar, och mer eller mindre frivilliga styrmedel – som vägledningar och riktade statsbidrag. Våra kartläggningar visar också att staten framför allt styr inom områdena hälso- och sjukvård, social omsorg och utbildning.

En faktor när det gäller ökad statlig styrning av kommuner och regioner kan vara att antalet aktörer, både privata och andra fristående aktörer som utför uppgifter inom välfärdsområdet har blivit fler och att behovet att statlig styrning och kontroll därför har ökat. Ökade kvalitetskrav på olika områden förklarar också den ökade statliga styrningen av kommuner och regioner. Skolan är ett exempel på ett område där både fler aktörer och ökade kvalitetskrav leder till en ökad statlig styrning i syfte att garantera likvärdighet och möjlighet till nationell uppföljning.

Hur kontrolleras den statliga förvaltningen?

Hur styrs förvaltningen?

Det finns således en rad samhällsförändringar av mer grundläggande karaktär som har påverkat arbetsvillkoren för de statsanställda. Visserligen är dessa förändringar i viss utsträckning föranledda av politiska beslut, men det rör sig inte om beslut riktade direkt mot förvaltningens organisation eller de statsanställdas arbetssätt. Under de senaste decennierna har det emellertid även fattats politiska beslut med just sådan inriktning, det vill säga förvaltningspolitiska beslut. Sådana beslut borde vara av särskilt intresse för dem som intresserar sig för statens omvandling och de utmaningar som statsförvaltningen står inför. Det är i förvaltningspolitiken riksdag och regering kan föra mer direkta resonemang om hur de ser på de statliga myndigheterna och dess anställda: hur dessa bör agera gentemot varandra och gentemot medborgarna, vilka värden de bör vägledas av i sin dagliga verksamhet och hur myndigheterna bör organiseras med avseende på ledningsformer, finansiering, styrning med mera.

Förvaltningspolitiska beslut kan sannolikt spåras ända tillbaka till statsförvaltningens tillblivelse. Samtidigt saknade förvaltningspolitiken länge de olika institutionella arrangemang som kännetecknar etablerade politikområden, såsom särskilda förvaltningspolitiska program, myndigheter, departement, ministrar och så vidare. Det är i stället rimligt att beskriva statsförvaltningen som uppbyggd sektor för sektor. Det var först vid mitten av 1970-talet som förvaltningspolitiken började få den bredd, djup, systematik och uthållighet som präglar andra politikområden. Vid denna tid tilltog försöken att bedriva ”politik på tvären”, med bredare, sektorsövergripande program och åtgärder. Då föddes den ”moderna” förvaltningspolitiken.

Det som skedde i Sverige skedde också i många andra länder. Det var inte bara så att många OECD-länder vid denna tid allmänt kom att stärka sin förvaltningspolitik, utan denna politik kom också att få ett likartat innehåll. Den engelska statsvetaren Christopher Hood skulle kring 1990 sammanfatta denna förvaltningspolitiska reformrörelse i begreppet New Public Management (NPM). I dag finns det en omfattande forskning som rör NPM, såväl dess idémässiga grunder som dess konkreta åtgärder och konsekvenserna av dessa.

Vad är statens ansvar?

Kommunerna ansvarar för en stor del av den samhällsservice som finns där vi bor. Bland de viktigaste uppgifterna är förskola, skola, socialtjänst och äldreomsorg.

Regionerna ansvarar för uppgifter som är gemensamma för stora geografiska områden och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Regionens viktigaste uppgift är hälso- och sjukvård.