:

Vad är god revisionssed?

Innehållsförteckning:

  1. Vad är god revisionssed?
  2. Vem bestämmer god redovisningssed?
  3. Vad händer om man bryter mot god redovisningssed?
  4. Vem ansvarar för anvisningar då det gäller god redovisningssed?
  5. Vilka 4 skyldigheter har en revisor enligt revisionslagen?
  6. Vad är syftet med en revision?
  7. Kan ett företag göra avsteg från god redovisningssed?
  8. Vad ingår i redovisning?
  9. Vad är det för skillnad mellan bokföring och redovisning?
  10. Kan man bokföra utan kvitto?
  11. Hur ofta ska man bokföra?
  12. Hur länge får en revisor sitta?
  13. Får man kalla sig revisor?
  14. Vad är skillnaden mellan redovisning och revision?
  15. Vad får en revisor inte göra?

Vad är god revisionssed?

Jag har varit inne på detta område tidigare i mitt inlägg ”Räkenskapsår, god revisorssed och god revisionssed”, men jag vill nu särskilt förtydliga den goda revisionsseden.

Enligt Aktiebolagslagens 9 kapitel om revision framgår revisorns uppgifter enligt 3 §:

Vem bestämmer god redovisningssed?

The browser you are using is not supported by this website. All versions of Internet Explorer are no longer supported, either by us or Microsoft (read more here: https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Please use a modern browser to fully experience our website, such as the newest versions of Edge, Chrome, Firefox or Safari etc.

Vad händer om man bryter mot god redovisningssed?

Bokföringsskyldigheten regleras i bokföringslagen och årsredovisningslagen. Den innebär att du som är skyldig att upprätta bokföring måste:

  • bokföra alla affärshändelser i tid
  • se till så att alla bokföringsposter kan verifieras med till exempel kvitton eller fakturor
  • spara bokföringen i sju år efter räkenskapsårets slut
  • avsluta bokföringen med årsbokslut eller årsredovisning. (I de flesta fall.)

På Bokföringsnämndens hemsida finns mer information om hur du ska sköta din bokföring.

Vem ansvarar för anvisningar då det gäller god redovisningssed?

För att underlätta läsningen av Svensk standard för redovisnings- och lönetjänster, Reko, inleds med en beskrivning av de begrepp som används i standarden.

I denna del av standarden inleds varje avsnitt med en beskrivning av det övergripande ska-kravet. Innehållet i ska-kravet utvecklas därefter i tillhörande Reko-avsnitt med tillämpningsanvisningar.

En konsult ska följa medlemsföretagets riktlinjer och rutiner, god yrkessed uttryckt genom Reko och FAR:s yrkesetiska regler.

Syftet med denna del av standarden är att beskriva konsultens ansvar samt de generella regler som konsulten ska tillämpa i sin yrkesutövning. Detta regleras av följande Reko-avsnitt:

  • Reko 110 Konsultens roll och uppgift

  • Reko 120 Konsultens tystnadsplikt

  • Reko 130 Skyldighet att tillämpa lagar och regler

  • Reko 140 Konsultens dokumentation

Vilka 4 skyldigheter har en revisor enligt revisionslagen?

I propositionen föreslås att lagen (1995:528) om revisorer ersätts med en ny revisorslag. Den nya lagen innebär bl.a. följande nyheter.

Innebörden av begreppet revisionsverksamhet slås fast i lagen. Med revisionsverksamhet skall huvudsakligen avses sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som skall utföras enligt författning, stadgar eller avtal och som skall utmynna i en rapport, ett intyg eller någon annan handling som är avsedd även för andra än uppdragsgivaren.

En revisor skall vara skyldig att för varje uppdrag i revisionsverksamheten pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet eller självständighet. Om det finns någon sådan omständighet, skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget, såvida det inte i det enskilda fallet finns sådana omständigheter eller har vidtagits sådana åtgärder som medför att det inte finns anledning att ifrågasätta hans eller hennes opartiskhet eller självständighet.

Regeringen beslöt den 12 december 1996 att tillkalla en särskild utredare för att se över vissa frågor som rör revisorer. I utredningsuppdraget ingick bl.a. att se över de regler i lagen (1995:528) om revisorer som reglerar ägandet av de registrerade revisionsbolagen, att klarlägga innebörden i begreppet revisionsverksamhet och att pröva om det finns anledning att begränsa revisorers deltagande i verksamheter som saknar samband med revision (dir. 1996:106). Utredaren skulle vidare göra en översyn av de regler om att auktoriserade revisorer skall delta vid revisionen som finns i bl.a. aktiebolagslagen (1975:1385).

Utredningen, som antog namnet Revisionsbolagsutredningen, avlämnade i mars 1999 betänkandet Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet (SOU 1999:43). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. Bilaga 3 innehåller en förteckning över remissinstanserna. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju1999/1890/L1).

I ett aktiebolag skall räkenskaperna och styrelsens förvaltning fortlöpande granskas av en eller flera revisorer (se 10 kap.1 och 3 §§aktiebolagslagen, 1975:1385). Revisorn skall varje år upprätta en revisionsberättelse, där resultatet av granskningen redovisas. Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagsstämman och senare också offentliggöras genom ingivande till registreringsmyndigheten. Revisorn förutsätts också löpande lämna företagsledningen erinringar och påpekanden om sådant som han eller hon anser bör komma till dess kännedom men som inte behöver tas upp i revisionsberättelsen (se 10 kap. 6 § aktiebolagslagen).

Aktiebolagslagens bestämmelser om revision har varit förebild för motsvarande bestämmelser för andra associationsformer. Det finns sålunda bestämmelser om revision för bl.a. ekonomiska föreningar (se 8 kap. lagen, 1987:667, om ekonomiska föreningar [föreningslagen]), stiftelser (se 4 kap. stiftelselagen, 1994:1220) och vissa handelsbolag (se revisionslagen, 1999:1079). Bestämmelserna i revisionslagen omfattar bl.a. även vissa ideella föreningar och enskilda näringsidkare.

Såsom har framgått av avsnitt 4 görs i Sverige sedan länge en åtskillnad mellan auktoriserade och godkända revisorer. 1995 års revisorslag ställer något strängare krav för auktorisation som revisor än för godkännande.

För att bli godkänd revisor fordras att sökanden har avlagt kandidatexamen med företagsekonomisk inriktning eller med godkänt resultat har genomgått annan likvärdig utbildning. Enligt Revisorsnämndens föreskrifter om utbildning och prov skall utbildningen omfatta minst 120 poäng i ämnena företagsekonomi, juridik, ADB, nationalekonomi, statistik och matematik. Vidare fordras att sökanden har genomgått praktisk utbildning i revisorsyrket under minst tre år, motsvarande minst tre års heltidsarbete. Den teoretiska och praktiska utbildningen avslutas med en särskild prövning, revisorsexamen (se 4 § i 1995 års revisorslag och 5 § förordningen om revisorer).

Vad är syftet med en revision?

Revision är en oberoende granskning och utmynnar i ett uttalande om information eller vissa förhållanden. Syftet med revisionen är att öka graden av tilltro för informationen hos externa intressenter såsom till exempel investerare, borgenärer, kunder, leverantörer, myndigheter och andra.

Revisorns granskningsuppgift består av räkenskapsrevision och förvaltningsrevision och ska vara så ingående som god revisionssed kräver.  Genom granskningen ska revisorn uppnå en så rimlig säkerhet för att han eller hon kan uttala sig om att de finansiella rapporterna i sin helhet, dvs. årsredovisningen, inte innehåller väsentliga felaktigheter. Vid en revision granskas alltså inte varje enskild transaktion, utan ett urval görs och arbetet inriktas på områden där det föreligger stor risk för felaktigheter och där eventuella fel skulle vara väsentliga för de finansiella rapporterna. Revisorn lämnar en revisionsberättelse.

Bestämmelser om revision finns huvudsakligen i revisionslagen (1999:1079), aktiebolagslagen, (2005:551), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och stiftelselagen (1994:1220).

Kan ett företag göra avsteg från god redovisningssed?

När ett företag upprättar balansräkning, resultaträkning och noter ska ett antal uppräknade grundläggande principer i ÅRL följas (2 kap. 4 § första stycket ÅRL). Att just dessa principer listas i lagen innebär inte att andra principer, som t.ex. kongruensprincipen, är mindre viktiga. I förarbe­ten till ÅRL framhåller regeringen dock att om principerna framgår av lagen, så får de ”ett tydligare innehåll och en stark­are ställning i frågor och situationer som inte regleras av lagen” (prop. 1995/96:10 del 2 s. 15 f).

De grundläggande redovisningsprinciperna i 2 kap. 3 § ÅRL ska även tillämpas när ett årsbokslut upprättas (6 kap. 4 § BFL).

Vad ingår i redovisning?

En fungerande redovisning och jämförbar ekonomisk information är till gagn för samhället och alla som har ett intresse av ett företag. Exempelvis förlitar sig ett företags intressenter, det vill säga ägare, anställda, offentlig sektor, finansiärer, leverantörer och kunder i varierande omfattning på den ekonomiska information som företaget lämnar ifrån sig. Årsbokslutet kan vara underlag för bedömningar som investeringsbeslut, kreditansökningar och hur mycket skatt som ska tas ut. Tydliga redovisningsregler vars enhetliga tillämpning det finns tilltro till underlättar tolkning och jämförelser över tiden och mellan olika företag och minskar därför osäkerheten bland intressenterna och därmed transaktionskostnader, vilket möjliggör en förbättrad kapitalallokering i samhället som helhet.

Redovisning kan ofta vara föremål för revision: då en oberoende revisor går igenom redovisningen och tar ställning till om den är rättvisande. Det är dock alltid primärt företagsledning och styrelsens ansvar att redovisningen är korrekt. Revisorn gör enbart en bedömning och uttalande utifrån revisionen. En revision syftar dock till att öka tilltron till redovisningen och minska behovet för läsaren av den ekonomiska informationen att göra egna undersökningar om redovisningen är korrekt.

Grunden för all redovisning är att den ska ske enligt god redovisningssed. Med det menas att med utgångspunkt från de lagar som finns tillämpa de redovisningsrekommendationer som utges av de normsättande organisationer som finns inom redovisningsområdet.

Vad är det för skillnad mellan bokföring och redovisning?

Redovisning handlar om att sammanställa och dokumentera ekonomisk information som gäller företagets ställning och resultat.

Den information som sammanställs och rapporteras i ett företags redovisning är ofta grunden för många av de beslut som fattats i företaget. Redovisningen har som mål att se till att företagets interna och externa intressenter har tillgång till informationen de behöver.

Kan man bokföra utan kvitto?

Visst kan det hända att ett kvitto försvinner. Vill du kunna dra av kostnaden du haft på företaget så måste du dock kunna bevisa att du gjort inköpet, så i det här fallet har du två val: Om det rör sig om en mindre summa kanske det bästa är att inte redovisa och dra av kostnaden alls. Försöker du dra av kostnaden utan att kunna bevisa den så kan du bli anklagad för bokföringsbrott.

Det andra du kan göra är att skapa en bokföringsorder, en egen verifikation som innehåller samma information som kvittot. Du måste dock kunna styrka att du faktiskt haft utgiften på det aktuella datumet, till exempel genom ett bankutdrag. Ett alternativ till detta är att be utställaren av kvittot att skriva ut ett nytt. Detta kan dock vara ganska svårt att få igenom.

Hur ofta ska man bokföra?

Bokföring innebär att man sammanställer alla utgifter och inkomster som företaget har. Kostnader och intäkter kan bland annat vara pengar, exempelvis att man får betalt för en faktura och gör löneutbetalningar. Det kan också handla om varor, skatter och inventarier. I bokföringen ska alla affärshändelser registreras. Med andra ord ska exempelvis varje inköp, försäljning, skattebetalning eller löneutbetalning bokföras. 

Varje separat händelse man bokför ska också ha en verifikation. Den ska kunna styrka att en affärshändelse inträffat. Som verifikation kan man bland annat använda kvitton eller fakturor. 

Man ska löpande bokföra de affärshändelser man har. Betalar man exempelvis en faktura ska den föras in i bokföringen senast månaden därpå. Betalar man för någonting kontant eller om man får betalt kontant ska det in i bokföringen direkt, senast nästa vardag. 

Man brukar ofta ha det som kallas för dubbel bokföring. Med det menas att man bokför varje belopp på två konton, en gång på ett kreditkonto och en gång på ett debetkonto. Alla handlingar som gäller bokföringen ska dessutom sparas i minst sju år. Man kan antingen spara bokföringen i elektronisk form eller till pappers.

Man kan göra sin bokföring antingen enligt kontantmetoden eller enligt fakturametoden. Kontantmetoden brukar också kallas för bokslutsmetoden och den är något enklare. Därför passar den ofta bäst för små företag med en mindre omsättning och inte alltför många affärshändelser. Om man bokför enligt kontantmetoden så för man in händelserna i bokföringen när de sker, exempelvis när man betalar en faktura eller får betalt för en faktura. Det är bara företag som har en omsättning på som mest tre miljoner kronor som kan bokföra enligt kontantmetoden. 

Fakturametoden är den huvudsakliga bokföringsmetoden. Om man bokför enligt fakturametoden så gör man först en bokföring när fakturan tas emot eller när den skapas. När den sedan betalas eller blir betald gör man en bokföring för det. 

Hur länge får en revisor sitta?

Här hittar du information om de krav för fortsatt auktorisation och godkännande.

En auktorisation eller ett godkännande som revisor gäller normalt i fem år. 4-5 månader före utgången av pågående giltighetstid postar Revisorsinspektionen en påminnelse till din folkbokföringsadress.

Får man kalla sig revisor?

Utbildningen för revisorer kan se lite olika ut. Vanligtvis har en revisor utbildad sig inom företagsekonomi vid en högskola eller ett univeristet, det väsentliga är dock inte att vilken program man har läst, utan att man har läst de tio obligatoriska ämnesområdena, vilka är:

Vad är skillnaden mellan redovisning och revision?

Redovisningskonsulten upprättar den löpande bokföringen. Det innefattar exempelvis månadsavstämningar, moms, bokslut, årsredovisning och deklarationer. I den dagliga verksamheten, hela året runt finns redovisningskonsulten på plats och har koll på vad som händer här och nu.

Ladda ner: Guide - så väljer du rätt redovisningsbyrå

Att känna trygghet i att ekonomin hanteras och att allt är under kontroll är oerhört viktigt för att kunna fokusera på kärnverksamheten och ta rätt beslut. Redovisningskonsulten hjälper dig som företagare att ta fram ekonomiska beslutsunderlag och säkerställer även att du efterlever lagar och regler. Att ha ordning och reda i bokföringen är A och O för dig som företagare – konsekvenserna av bristande regelefterlevnad kan bli kostsamma.

Vad får en revisor inte göra?

Revision betyder att företagets årsredovisning, bokföring och bokslut granskas. Man gör även en granskning av företagsledningens arbete och förvaltning. Det är företagets revisorer som gör en revision. Du som företagsledare ska alltså inte göra den själv. 

Detta eftersom revision innebär att det ska göras en oberoende granskning. Med det menas bland annat att granskningen ska göras av någon som inte arbetar med företaget på daglig basis, och att den som gör granskningen måste vara auktoriserad för arbetet. När revisorerna har gjort granskningen kommer de att skriva en revisionsberättelse.

Man brukar dela in revisionen i flera olika faser. Alla delar är lika viktiga för att revisionen ska kunna göras på ett korrekt sätt. I grund och botten innehåller en revision följande, om man ser till hela processen från början till slut:

  • Planering av arbetet
  • Internkontrollgranskning och löpande granskning
  • Granskning av bokslut
  • Granskning av företagets årsredovisning

När ett företag anlitar en revisor för att göra en revision är det rekommenderat att man inleder arbetet med att planera uppdraget tillsammans. Under planeringen ska man bland annat diskutera vilken inriktning revisionen ska ha, vilken omfattning den har och även när den ska göras.