Kan man ta bort en förälder?

Om du som är kvinna föder ett barn blir du automatiskt registrerad som barnets mamma. Det kallas moderskapspresumtion. Om du är man och föder ett barn blir du barnets far. Det kallas faderskapspresumtion.

Du som är man och gift eller registrerad partner med den som föder barn blir registrerad som barnets far. Om du är en kvinna blir du barnets förälder. Att på detta sätt automatiskt anses som förälder kallas faderskapspresumtion respektive föräldraskapspresumtion.

Kan man avsäga sig vårdnaden om ett barn?

Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag utgår i svaret på din fråga från att du är förälder till barnet. Frågan om vårdnad regleras i 6 kap. föräldrabalken (FB).

Kan man häva ett faderskap?

Övrigt/annat

Hej Mina barn vill inte prata med mig, jag vet inte varför! Men jag undrar hur jag kan skriva bort barnen från mig? Jag menar finns det möjlighet att det på skatteverkets sida står att barnen inte har någon pappa?

Kan man förneka faderskap?

Från den 1 januari 2022 kan föräldraskap registreras i Skatteverkets e-tjänst. E-tjänsten kan användas för barn som föds från 1 januari 2022 och du behöver bekräfta ditt föräldraskap inom 14 dagar från barnets födelse. Föräldern som har fött barnet behöver även godkänna föräldraskapsbekräftelsen i e-tjänsten. Om det gått mer än 14 dagar behöver du kontakta din stadsdelsförvaltning.

När pappan inte vill ha barnet?

Befinner du dig i en situationen då du lutar åt att vilja behålla barnet, medan din partner vill att du gör abort? Känner du större kärlek till barnet och graviditeten än vad han gör? Det är väldigt ledsamt och sårande när det blir på det sättet, och stressen, oron och osäkerheten kan bli överväldigande. Men det är, trots att det är så tungt, ingenting ovanligt att det blir så här, och det har sina skäl. Här är en lista på fem saker som du kan tänka på när du vill behålla barnet, medan din partner helst vill att du gör abort.

Kom ihåg att du alltid kan höra av dig till oss på oplaneratgravid.se om du vill ha någon att ventilera med om din graviditet.

När är man olämplig som förälder?

Huvudregeln i svensk rätt är att vårdnaden utövas gemensamt av båda föräldrarna. Det kan dock finnas flera olika skäl till att vårdnaden bäst utövas av en förälder ensam. Det kan handla om bristande engagemang hos en förälder vilket gör att kontakten med barnet blir sporadisk. En vårdnadshavare ska kunna fatta beslut kring barnet som är förenliga med barnets bästa vilket innebär att föräldern behöver ha en god kontakt med sitt barn för att kunna bedöma vad som är bäst för barnet. Om en förälder är konstant frånvarande så är det sällan till gagn för barnet att vårdnaden utövas gemensamt. Tvärtom kan en gemensam vårdnad försvåra för barnet i kontakten med myndigheter och organisationer om vårdnadshavaren inte finns tillgänglig.

Det finns situationer där en förälder är olämplig att utöva vårdnaden. Det kan handla om en förälder som har egna svårigheter som följd av missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa vilket innebär att barnet kan komma att drabbas negativt. Vårdnadshavare har det juridiska ansvaret för barnet och ska således agera i enlighet med barnets intresse. Det kan också finns risker förenade med ett gemensamt vårdnadsansvar där barnet eller den andre föräldern kan komma att utsättas för våld, hot om våld eller sexuella övergrepp. I sådana fall finns det skäl för tingsrätten att upplösa den gemensamma vårdnaden eller låta den ensamma vårdnaden bestå. Detsamma gäller om det finns risk för att barnet kan komma att föras bort och kvarhållas i ett annat land vilket till viss del kan förhindras om föräldern inte kan agera i egenskap av vårdnadshavare då bör den gemensamma vårdnaden upplösas.

Vill inte lämna mitt barn till pappan?

Hur delaktiga barn ska vara i viktiga beslut är en balansgång mellan att skydda dem från att behöva välja och väga in vad de önskar och mår bäst av.

En skilsmässa kan lätt skapa lojalitetskonflikter och det är vanligt att barn på olika sätt försöker vara föräldrarna till lags. Det kan exempelvis handla om att ta ansvar för att en förälder inte ska känna sig ensam.

– Har mamma hittat en ny partner kan barnet tänka att det bör vara mer hos pappa, för att han upplevs som ensam i barnets ögon.

Barnen ska få vara delaktiga och höras – men de ska inte vara ansvariga, menar Hanna Thermaenius. Föräldrar behöver sätta vissa ramar och när de är utstakade kan barnen vara med och bestämma utifrån dem.

Kan man vägra faderskap?

BIRS Justitiedepartementets enhet för brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete

Frågan om vem som är biologisk far till ett barn har varit viktig i de flesta samhällen, både som en ansvarsfråga men också för att säkerställa arvsrätten efter fadern.[1] Villkoren för ett barn som har fötts av en ogift mor har skiftat under olika perioder. Vid 1900-talets början var den ekonomiska och sociala situationen i Sverige generellt svår för ensamstående kvinnor och deras barn. Det var den ogifta modern själv som hade ansvaret för att ta tillvara barnets intressen. Faderns underhållsskyldighet blev sällan fastställd. Lagar som reglerade fastställande av faderskap infördes första gången i Sverige år 1917. Lagstiftningen syftade till att förbättra den sociala situationen, försörjningen och uppfostran för barn till ogifta mödrar. En barnavårdsman fick ansvaret för att faderskapet och underhållsskyldigheten fastställdes. För barn som var födda under äktenskapet ansågs den äkta mannen automatiskt vara far – man införde den s.k. faderskapspresumtionen, som finns kvar i lagstiftningen än i dag. För de barn som föddes av ogifta föräldrar ansågs den man som hade haft samlag med kvinnan under konceptionstiden vara far, såvida han inte kunde bevisa motsatsen (vilket i praktiken oftast var omöjligt).[2]

Möjligheterna att fastställa korrekt faderskap har ändrats i takt med att metoder för att klarlägga det biologiska faderskapet har utvecklats. DNA-tekniken har gjort det möjligt att med stor säkerhet kunna avgöra vem som är biologisk far. Samtidigt har värderingar i samhället förändrats. Lagstiftningen syftar idag inte enbart till att tillförsäkra barnet försörjning och arvsrätt. Den betonar också barnets rätt att känna till sitt genetiska ursprung.

1985 trädde lagen (1984:1140) om insemination i kraft och 1988 antogs lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen, vilket möjliggjorde IVF[3] i parförhållanden om könsceller från kvinnan och mannen användes. Några år senare 2003, tilläts äggdonation och befruktning utanför kroppen, dock inte i kombination.[4] 2006 trädde lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. i kraft. Till den fördes bestämmelserna i bland annat lag om insemination och lag om befruktning utanför kroppen. Under 2000-talet har stora principiella förändringar genomförts vad gäller faderskap och moderskap för barn som tillkommit genom assisterad befruktning, men för barn som tillkommit genom samlag har rättsutvecklingen varit mindre intensiv.[5] 2005 fick kvinnor som levde tillsammans möjlighet till assisterad befruktning på samma villkor som olikkönade par. 2016 fick ensamstående kvinnor samma möjlighet.[6] 2019 infördes regler för faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet. Samma år blev assisterad befruktning med enbart donerade könsceller tillåten inom svensk hälso- och sjukvård.[7] 2022 infördes regler om föräldraskapspresumtioner motsvarande faderskapspresumtionen för samkönande kvinnliga par och för gifta föräldrar när en förälder eller båda har ändrat könstillhörighet.

Av 1 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, framgår att vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Från och med den 1 januari 2020 gäller FN:s konvention om barns rättigheter som svensk lag. Det innebär ett förtydligande av att alla som tillämpar bestämmelser i svenska lagar ska tolka dessa i förhållande till barnkonventionen.[8] Sverige har som konventionsstat redan före lagens inträde varit skyldigt att vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Det har bl.a. skett genom att svensk lagstiftning i vissa delar har omarbetats utifrån konventionens artiklar och genom att nya bestämmelser har förts in.[9]

Barnrättskommittén betonar att barnets bästa är ett flexibelt begrepp vars innebörd måste bedömas och fastställas med utgångspunkt i de specifika omständigheter som gör barnet unikt.[10] Det finns inte någon artikel i FN:s barnkonvention om barns rättigheter som direkt tar upp barnets rätt att få det rättsliga föräldraskapet fastställt. Indirekt kan dock artikel 7, som bl.a. ger barnet rätt att få vetskap om sina föräldrar, anses ha bäring. Barnets rätt till sitt ursprung finns också uttryckt 1 kap. 15 § föräldrabalken (FB) och i den sekretessbrytande bestämmelsen i 26 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Bestämmelsen i föräldrabalken innebär en skyldighet för föräldrarna, att i de fall ett barn tillkommit genom sådan insemination eller befruktning utanför kroppen som har utförts med andra könsceller än föräldrarnas egna, så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling.

Barn har ett psykologiskt intresse av att känna till sitt ursprung, eftersom vetskapen om vilka som är ens föräldrar är grundläggande för identitetsutvecklingen. Enligt svensk lag knyts också flera rättsverkningar till ett fastställt faderskap, föräldraskap och moderskap, t.ex. rätten till arv och underhåll. Ett juridiskt faderskap/föräldraskap/moderskap påverkar rätten till umgänge och vårdnaden om barnet samt barnets rätt till namn och nationalitet. Barnet har vidare ett socialt intresse av att det fastställs vem som är dess förälder. Enligt föräldrabalken har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (6 kap. 1 § FB). I rätten till omvårdnad ingår inte bara rätten för barnet att få sina materiella behov tillgodosedda, men också barnets rätt till trygghet och att få leva under stabila förhållanden och att ha någon att lita på.[11] Ansvaret för barnets grundläggande behov av omvårdnad, trygghet och fostran utgår från föräldrarna. Att känna till vilka de biologiska föräldrarna är kan även ha betydelse utifrån medicinska aspekter, inte minst i takt med ökade möjligheter att förebygga, behandla eller bota genetiskt betingade sjukdomar. Det finns också i vissa fall ett intresse av att klarlägga släktens medicinska historia när man står inför att bilda familj.

Forskning visar att det är mycket ovanligt att barn har ”fel pappa”. Siffrorna ligger på omkring en procent i en holländsk studie.[12] I den svenska Buresläkten är siffran hittills noll procent.[13] I olika sammanhang har dock spridits uppgifter som byggt på antaganden om att många av oss har en annan pappa än vi tror. Sådana antaganden kan bidra till att skapa osäkerhet hos föräldrar. [14] Osäkerheten kan störa relationen till barnet. Även för barnet är det alltså betydelsefullt att en förälder känner sig säker på det genetiska föräldraskapet. Därför är det viktigt att socialtjänsten i utredningar erbjuder de som önskar en rättsgenetisk undersökning, även om det inte finns några andra skäl till den än en känsla av osäkerhet.

När det är möjligt ska socialnämnden se till att barnet får två rättsliga föräldrar. Det innebär att utredaren kanske måste ställa frågor som kan upplevas som känsliga. Föräldrarnas personliga integritet får ibland stå tillbaka till förmån för barnets bästa. Utredaren måste ta ställning till hur långt och ihärdigt utredningen ska bedrivas för att försöka tillgodose barnets rätt. Många utredningar är emellertid okomplicerade, andra gånger är det nödvändigt att fördjupa utredningen. Ibland är en förälder okänd och svår att finna, andra gånger kan en förälder vara känd men svår att nå. I vissa fall behövs en rättsgenetisk undersökning för att få svar på frågan vem som ska fastställas som förälder.

Bokens innehåll och avgränsningarDen här handboken syftar till att ge en närmare beskrivning av den rättsliga regleringen och ge stöd i tillämpningen av föräldrabalkens kapitel 1–3 samt övriga lagar som är av betydelse i sammanhanget. Den utgör ett komplement till MFoF:s föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens utredning och fastställande av faderskap eller föräldraskap (HSLF-FS 2021:64). Boken vänder sig framförallt till handläggare och beslutsfattare inom socialtjänsten. Innehållet bygger i huvudsak på lagstiftning, förarbeten, rättsfall, beslut från Justitieombudsmannen (JO). De rättsfall och beslut från JO som handboken refererar till har valts ut i syfte att ge vägledning till hur regelverket ska tolkas.

Handboken fokuserar på de uppgifter som socialnämnden ställs inför vid handläggning av ärenden som gäller faderskap, föräldraskap och moderskap för barn under 18 år. Både förhållanden där barnet har sin hemvist i Sverige och när hemvist saknas beskrivs. Boken är framförallt tänkt att användas som en uppslagsbok inom kommunernas familjerätt.

Ett barns födelse ska anmälas till Skatteverket om barnet föds inom landet. Detsamma gäller om barnet föds utom landet och ska folkbokföras enligt 2 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481 (FOL) (24 § första stycket FOL). Anmälan ska därför göras även för barn vars föräldrar inte är eller har varit folkbokförda, till exempel ett nyfött barn till en utländsk diplomat som inte ska vara folkbokförd eller ett nyfött barn till en asylsökande förälder. Anmälan ska göras för en nyfödd, som efter födelsen andats eller visat något annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoandra havandeskapsveckan (24 § fjärde stycket FOL).

Barn som föds levande i landet ska folkbokföras om modern är folkbokförd eller om fadern är vårdnadshavare och folkbokförd här i landet (2 § första stycket FOL). Det är förhållandena vid barnets födelse som är avgörande. I praktiken innebär det att föräldrarna måste vara gifta med varandra för att barnet ska kunna folkbokföras i de fall fadern men inte modern är folkbokförd.

Barn som föds i utlandet till en folkbokförd moder ska i regel inte folkbokföras från födseln. Folkbokföring sker i stället vid inflyttning till Sverige om barnet då uppfyller kraven för folkbokföring (26 § FOL). Anmälan om inflyttning ska göras av barnets vårdnadshavare (30 § första stycket FOL).

Även om det nyfödda barnet inte har sådan anknytning till Sverige att det ska folkbokföras här i samband med födelsen ska Skatteverket registrera barnets födelse i folkbokföringsdatabasen (1 § andra stycket FOL). Skatteverket kan då utfärda registerutdrag som gör det möjligt för föräldrarna att styrka uppgiften om barnets födelse för att få händelsen registrerad i hemlandet. Registreringen av födelsen i Sverige har även betydelse för föräldrar som önskar bosätta sig här men som inte har rätt till det eftersom de saknar uppehållsrätt eller uppehållstillstånd. Motsvarande gäller för barn till utländska diplomater som är undantagna från kravet på folkbokföring. Situationen kan även vara aktuell för en utvandrad kvinna som är svensk medborgare som tillfälligt återvänder till Sverige för att föda sitt barn. Det nyfödda barnet tilldelas inte personnummer i samband med födelseregistreringen eftersom det inte ska folkbokföras. Skatteverket gör inte någon kontroll av moderns civilstånd i de ärenden där barnet enbart registreras i folkbokföringsdatabasen.

En utredning om faderskap eller föräldraskap kan initieras på flera sätt. Det kan exempelvis ske genom att socialnämnden får en underrättelse från Skatteverket om att faderskap eller föräldraskap inte är registrerat för ett barn (7 § förordning (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet) eller från domstol om att faderskapet eller föräldraskapet är hävt (1 § förordning (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m.). Parterna kan även själva kontakta socialtjänsten med en begäran om att faderskapet eller föräldraskapet ska fastställas. En sådan underrättelse eller begäran kan leda till att en utredning ska inledas, men behöver inte alltid göra det, eftersom socialnämnden först måste bedöma om barnet har hemvist i Sverige.

Socialnämnden är skyldig att försöka utreda och fastställa faderskapet och föräldraskapet om barnet har hemvist i Sverige (2 kap. 1 § FB och 2 kap. 8 a § föräldrabalken, FB). Det gäller alla barn under 18 år oavsett var barnets föräldrar är bosatta. (Se kap. 3. Hemvistbedömning.)

Enligt 2 kap. 1 § andra stycket FB inträder socialnämndens utredningsskyldighet först 15 dagar efter barnets födelse om modern är myndig och folkbokförd i Sverige när barnet föds. Under barnets första 14 första levnadsdagar kan en faderskapsbekräftelse lämnas av en man och godkännas av modern digitalt (1 kap. 4 a § FB). Detsamma gäller även vid bekräftelse av föräldraskap (1 kap. 9 tredje stycket § FB). En digital bekräftelse görs utan socialnämndens medverkan genom en e-tjänst som tillhandahålls av Skatteverket. Det finns ingenting som hindrar att socialnämnden godkänner en bekräftelse inom den period som en digital bekräftelse kan lämnas, nämnden bör i så fall innan godkännandet kontrollera att bekräftelse inte har lämnats digitalt.[18]

Skyldigheten att försöka utreda och fastställa vem som är far eller förälder till ett barn sträcker sig fram till dess att barnet fyller 18 år. Om någon efter fyllda 18 år ber socialnämnden om hjälp med att utreda faderskapet eller föräldraskapet kan socialtjänsten t.ex. bistå med information om hur regelverket ser ut.

Socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört har skyldighet att göra faderskaps- eller föräldraskapsutredning (2 kap. 2 § och 8 a § FB). Det gäller vid utredningar enligt 2 kap. 1, 8 a och 9 §§ FB när barnet har hemvist i Sverige och det gäller även om barnet vistas eller är bosatt i en annan kommun. Det gäller således även i de fall utredning ska inledas på grund av att en presumtion hävts eller en bekräftelse förklarats ogiltig.

Det händer att barn till nyanlända hinner folkbokföras i en kommun innan Migrationsverket anvisar dem till en annan kommun. I dessa fall är det den kommun där barnet är folkbokfört som ska göra faderskaps- eller föräldraskapsutredningen (2 kap. 2 § FB). Den kommunen ska också slutföra utredningen, även om barnet hinner bli anvisat till en annan kommun under utredningstiden (2 kap. 3 § första stycket och 2 kap. 8 a § andra stycket FB).

Den nämnd som har inlett en utredning om fastställande av faderskap, föräldraskap eller för någon ensamstående som genomgått assisterad befruktning enligt lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. ska också slutföra den, även om barnet hinner flytta innan utredningen slutförts (2 kap. 3 § och 2 kap. 8 a § tredje stycket FB). Utredningen är inte slutförd förrän faderskapet eller föräldraskapet fastställts genom bekräftelse eller genom lagakraftvunnen dom. Utredningen torde inte kunna anses definitivt avslutad i och med att socialnämnden beslutat att lägga ner den, eftersom det är ett tillsvidarebeslut. (Se kap. 18. Avslutning och nedläggning av utredning.)

Socialnämnden kan flytta över ett ärende till socialnämnden i en annan kommun, om det skulle underlätta utredningen avsevärt. Den andra nämnden ska genast underrättas om ett sådant beslut (2 kap. 3 § andra stycket och 2 kap. 8 a § tredje stycket FB). Det är inte ett tillräckligt skäl att flytta över ett ärende bara för att barnet byter bostadsort. I regel är det ändamålsenligast att den nämnd som inlett utredningen också slutför den. Socialnämnden bör i regel inte flytta över ett ärende om endast en mindre del av utredningsarbetet återstår.[43] Socialnämnden bör i första hand överväga om det kan vara tillräckligt att begära biträde från nämnden i den andra kommunen i stället för att flytta över ärendet.[44] Det behövs inte något samtycke från den nämnd till vilken ärendet ska överflyttas. Men socialnämndens bedömning av om ett ärende bör flyttas över till nämnden i en annan kommun bör så långt möjligt göras i samförstånd med den andra kommunen. Vårdnadshavarens, särskilt förordnad vårdnadshavares eller en tillfällige vårdnadshavares synpunkter bör beaktas.[45] Socialnämnden kan flytta över ett ärende, om modern eller barnet har skyddade personuppgifter (sekretessmarkering, skyddad folkbokföring eller fingerade personuppgifter) och utredningen av den anledningen skulle underlättas avsevärt om den görs av nämnden i en annan kommun än barnets folkbokföringskommun, t.ex. den andra partens folkbokföringskommun.[46] Ur moderns och barnets synvinkel är det givetvis viktigt att kommunerna kan komma överens i sådana ärenden. (Se kap. 16. Biträde av annan socialnämnd eller utlandsmyndighet.)

Beslut om att flytta över en faderskaps- eller föräldraskapsutredning fattas av socialnämnden och kan inte delegeras (10 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL). En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det går till (33 § FL). Underrättelsen med utdrag ur protokoll skickas lämpligen som brev med mottagningsbevis. Den nämnd som beslutat om överflyttningen är skyldig att fortsätta utredningen tills beslutet har vunnit laga kraft,[47] dvs. i regel tre veckor efter det att socialnämnden fått del av beslutet. Det finns dock inget som hindrar att den nya nämnden omedelbart övertar utredningen om kommunerna är överens om det.

Personal vid utländska ambassader i Sverige kan åtnjuta immunitet och okränkbarhet enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från 1961. Wienkonventionen är inkorporerad i svensk lagstiftning genom 2 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Wienkonventionen delar in personer med anknytning till ambassader i olika kategorier (diplomatiska företrädare, administrativ och teknisk personal, tjänstepersonal och privattjänare). De olika kategorierna samt deras familjemedlemmar kan åtnjuta immunitet och okränkbarhet men i olika utsträckning.

Diplomatiska företrädare är den kategori som har mest omfattande immunitet. De åtnjuter okränkbarhet enligt artikel 29 i Wienkonventionen. Det innebär att det finns begräsningar i vilka tvångsmedel svenska myndigheter kan vidta gentemot en diplomatisk företrädare. I faderskapsärenden skulle t.ex. vissa beslut enligt lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap kunna komma i konflikt med okränkbarheten.

Diplomatiska företrädare åtnjuter även immunitet mot domsrätt enligt artikel 31 i Wienkonventionen. Detta innebär att svenska domstolar inte alltid är behöriga att ta upp mål som gäller en diplomatisk företrädare. Immuniteten i brottmål är fullständig men i tvistemål och administrativa mål gäller vissa undantag. Undantagen borde dock inte vara aktuella i mål om fastställande eller hävande av faderskap. Om socialnämnden t.ex. väcker talan i tingsrätten om fastställande av faderskap enligt 3 kap. 5 § föräldrabalken mot en person som åtnjuter immunitet, skulle tingsrätten kunna komma att avvisa talan.

En förutsättning för att socialnämnden ska vara skyldig att utreda faderskapet eller föräldraskapet för ett barn är att barnet har hemvist i Sverige (2 kap. 1 § FB). Någon utredningsskyldighet då barnet saknar hemvist i Sverige föreligger inte, även om barnet har svenskt medborgarskap. En svensk medborgare som efter att ha vistats utomlands bosätter sig i Sverige torde som regel kunna presumeras ha hemvist här.[48]

Begreppet hemvist är en legal konstruktion vars viktigaste funktion är att fungera som anknytningsmoment vid fastställande av vilken stat som ska ha jurisdiktion över en rättsfråga med anknytning till flera länder exempelvis över en rättsfråga om faderskap, underhåll och vårdnad.[49]

Syftet med begreppet hemvist är att det ska vara tolkningsbart utifrån omständigheterna i varje enskilt fall och därför finns ingen fastslagen definition i FB. I förarbetena står dock att det hemvistbegrepp som finns i 7 kap. 2 § IÄL bör vara utgångspunkt även för hur man tillämpar bestämmelsen i FB.[50] Målet har varit att åstadkomma ett så enhetligt hemvistbegrepp som möjligt inom den internationella familjerätten.[51] Det är emellertid klart att tolkningen av hemvistbegreppet måste påverkas av ändamålet med den lagstiftning där begreppet används, och att bedömningen får skifta beroende på sammanhanget.[52] När det gäller socialnämndens utredningsskyldighet sägs i förarbetena att hemvistbegreppet inte bör få en alltför snäv räckvidd. Det bör i huvudsak uppfattas på samma sätt som i övriga internationella privaträttsliga sammanhang.[53]

En svensk socialnämnd är varken skyldig eller behörig att fastställa faderskapet eller föräldraskapet för ett barn som föds av en mamma som är svensk medborgare, men som är bosatt utomlands och saknar hemvist i Sverige (2 kap. 1 § FB). Föräldrarna får vända sig till myndigheterna i det land där de vistas, för att få faderskapet eller föräldraskapet fastställt enligt det landets lagar. Möjligtvis skulle talan kunna väckas i svensk domstol, under förutsättning att det kan anses föreligga domsrätt för domstolen.[72] Svensk domstol är behörig att ta upp frågan om barnet har hemvist i Sverige, om talan förs mot en man, en kvinna eller mot flera män eller kvinnor som alla har hemvist här, eller om det i andra fall med hänsyn till barnets, moderns eller mannens eller kvinnans anknytning till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här (4 § lag om föräldraskap i internationella situationer).

Om en svensk medborgare föder ett barn under en tillfällig vistelse utomlands betyder inte det att barnet inte kan anses ha hemvist i Sverige. Kortare tidsbegränsade vistelser anses i regel inte, enligt svensk internationell privaträtt, påverka hemvistet. En person som har hemvist i ett land anses behålla detta när syftet med utlandsvistelsen är att under en viss bestämd tid resa eller studera i ett annat land.[73]

En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål (6 § förvaltningslagen (2017:900), FL.

Det innebär att myndigheter har en serviceskyldighet som innebär att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Det kan exempelvis gälla upplysningar om hur en vuxen person ska göra för att få ett faderskap eller föräldraskap fastställt eller upphävt eller hur moderskapet för ett barn kan fastställas eller upphävas. Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt oavsett om frågan ställs per brev, telefon eller på annat sätt.

Med delegation menas överföring av beslutanderätten till ett organ eller en person som är underställd nämnden. Ett beslut som är fattat efter delegation betraktas som ett beslut av nämnden. Regler om delegation finns i kommunallagen (2017:725) (KL) och socialtjänstlagen (2001:453) (SoL).

Från delegation ska även fullmaktsinstitutet skiljas. Som exempel kan nämnas att nämnden genom fullmakt kan ge ett ombud i uppdrag att företräda nämnden i en förhandling i domstolen. Beslut att utse ombud är däremot ett beslut som kan delegeras.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt och ska vara slutförd inom ett år från barnets födelse, om inte särskilda skäl föranleder annat (2 kap. 8 § andra stycket FB). Som exempel på omständigheter som kan vara skäl för att utredningstiden överskrids nämns i förarbetena till lagen att socialnämnden haft stora svårigheter att få tag i aktuella män eller att medicinsk utredning dragit ut på tiden.[74] Det är således endast i rena undantagsfall som utredningen får pågå längre tid än ett år. Särskilda skäl kan vara att en utredning återupptas eller påbörjas senare än i samband med barnets födelse. Sådana utredningar bör senast vara slutförda inom ett år från det att utredningen återupptogs eller påbörjades.[75] Särskilda skäl kan också vara att det varit svårt att hitta eller få kontakt med den eller de män som modern uppger i utredningen, eller med modern själv.[76] Den omständigheten att den medicinska utredningen drar ut på tiden kan också utgöra särskilda skäl.[77]

För personer med ett annat modersmål än svenska är det viktigt att utredaren försäkrar sig om att parterna kan tillgodogöra sig informationen om faderskap/föräldraskap och varför det är viktigt att ett faderskap/föräldraskap fastställs. Av 13 § FL framgår att en myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska.

För att garantera att myndigheter handlägger ärenden objektivt och opartiskt finns det regler om jäv. Reglerna kan sägas utgöra ett komplement till RF:s bestämmelse om att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.

Av 11 kap. 5 § SoL framgår att handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Dokumentationen ska innehålla väsentlig, korrekt och tillräcklig information. Endast de uppgifter som har betydelse med hänsyn till verksamhetens art och det enskilda fallet behöver dokumenteras. En utgångspunkt för att avgöra hur omfattande dokumentationen behöver vara är att ny personal ska kunna utföra sina arbetsuppgifter med ledning av de uppgifter som tidigare har dokumenterats.[89]

Dokumentationen av vad som framkommit vid utredning bör således begränsas till vad som behövs för en riktig bedömning av ärendet och dess handläggning.[90] En kopia av respektive parts legitimationshandling bör sparas i akten.[91] Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem.[92] Vidare framgår av 11 kap. 6 § SoL att dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas. Utredningen av faderskapet eller föräldraskapet till ett barn dokumenteras i ett särskilt protokoll. (Se nedan)

Handlingar som avser personer som är eller har varit aktuella för utredning eller insats ska hållas samman i personakter.[93] Personakten ska innehålla en journal och upprättade samt inkomna handlingar av betydelse för handläggningen av ett ärende, genomförande eller uppföljning av insatser.[94] Åtgärder som vidtas vid handläggningen av ett ärende ska dokumenteras fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål och på ett sätt så att det är möjligt att vid varje tidpunkt utläsa vad som har kommit fram i ärendet. I journalen dokumenteras t.ex. kallelser, när föräldrarna beställt tid, telefonsamtal mm.

Av 2 kap. 8 § FB framgår att socialnämnden ska föra protokoll över det som framkommer vid utredningen som är av betydelse för faderskaps- eller föräldraskapsfrågan.

MFoF fastställer protokollsformulär som socialnämnden ska använda vid utredning av faderskap (1 § KK om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap m.m.). Samtliga utredningar om faderskap ska göras i U-protokollet för utredning av faderskap, föräldraskap, ensamstående, eller faderskap/moderskap om någon eller båda föräldrarna ändrat könstillhörighet.[95] Protokollet är översatt till flera språk och finns på www.mfof.se.

En handling som har upprättats inom socialtjänsten är en allmän handling (se 2 kap. 3 och 7 §§ Tryckfrihetsförordningen, TF). Till begreppet allmän handling är kopplat viktiga rättsverkningar, som avser allmänhetens insyn och kontroll av myndigheternas verksamhet. En sådan handling kan därför inte utan vidare ändras. En journalanteckning anses upprättad när den skrivits in i en journal.[97] Detsamma torde gälla uppgifter i ett protokoll. Det förhållandet att anteckningen inte har ”låsts” ändrar inte den bedömningen.[98] En allmän handling som innehåller felaktig text (t.ex. skrivfel eller räknefel) får rättas genom att den felaktiga texten stryks över utan att den därigenom görs oläslig. Av den rättade handlingen ska det framgå varifrån uppgifterna kommer, vem (namn, befattning eller titel) som har upprättat den och när det gjordes (år, månad, dag).[99] Detsamma gäller rättelser av uppgifter i ett protokoll.

En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om det gäller myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § OSL (10 § FL). Huvudregeln innebär alltså att sekretessen inte hindrar en part från att ta del av en handling eller annat material i sitt eget ärende. Undantag från huvudregeln kan bara göras under de förutsättningar som finns i 10 kap. 3 § OSL det vill säga när det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Tillämpningen av undantagsbestämmelsen förutsätter att det finns en bestämmelse som sekretessbelägger uppgiften. Myndigheten kan alltså inte på allmänna grunder undanhålla uppgifter för den som är part i ett ärende, för att myndigheten anser att det är av synnerlig vikt att parten inte får ta del av dessa. Om myndigheten utifrån undantagsbestämmelsen inte anser sig kunna lämna ut en sekretessbelagd uppgift till den som är part i ärendet, ska myndigheten på annat sätt lämna upplysning om vad materialet innehåller, i den mån det behövs för att parten ska kunna ta tillvara sin rätt.

Gallring innebär att förstöra allmänna handlingar eller uppgifter i allmänna handlingar. Anteckningar och andra uppgifter i en personakt hos socialnämnden som tillhör en sådan sammanställning av uppgifter som avses i SoLPuL ska gallras fem år efter det att sista anteckningen gjordes i akten (12 kap. 1 § SoL). Av rättssäkerhetsskäl har vissa handlingar undantagits från gallringsplikten. Det gäller bl.a. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning om faderskap eller föräldraskap (12 kap. 2 § SoL).

Sekretess innebär ett förbud mot att röja en uppgift, oavsett om det görs muntligen, genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt. I offentlighets- och sekretesslagen (OSL) finns bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet samt om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Bestämmelser om sekretess till skydd för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden finns i 21–40 kap. OSL.

För uppgifter som rör enskilds hälsa eller sexualliv gäller sekretess hos alla myndigheter, om det inte finns andra sekretessbestämmelser som ger ett starkare skydd (21 kap. 1 § OSL). De sekretessbestämmelser som gäller inom socialtjänsten finns i 26 kap. 1 § OSL och ger ett sådant starkare skydd. Med socialtjänst avses bl.a. all verksamhet som socialnämnden ansvarar för enligt lag, t.ex. handläggning av ärenden om utredning och fastställande av faderskap och föräldraskap (26 kap. 1 § OSL).

Den som bryter mot en bestämmelse om tystnadsplikt kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § BrB. Brott mot tystnadsplikt ligger under allmänt åtal. Sekretessen får dock brytas i en nödsituation, dvs. för att avvärja fara för liv, hälsa eller värdefull egendom, utan att den som bryter mot sekretessen riskerar straff (24 kap. 4 § BrB).

Enligt 26 kap. 1 § OSL gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men, s.k. omvänt skaderekvisit. Grundregeln är alltså att sekretess gäller.

Inom en kommun finns flera olika myndigheter och kommunallagen ger kommunerna stor frihet att organisera nämndarbetet som de vill. Det är bl.a. möjligt att dela upp socialtjänstens uppgifter på flera nämnder genom en geografisk uppdelning på sociala distriktsnämnder eller kommundelsnämnder. Det går också att göra en uppdelning efter sak kompetens. Varje nämnd i en sådan organisation, tillsammans med underlydande förvaltning, räknas som en egen myndighet i OSL:s mening. Enligt huvudregeln gäller alltså sekretess såväl mellan de olika nämnderna inom samma kommun som gentemot andra myndigheter.

Frågan om när det är tillåtet att bryta sekretessen inom socialtjänsten regleras närmare i OSL. Den sekretess som gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden inom socialtjänsten kan brytas i följande fall:

om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL),
om uppgiftslämnandet är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL).
vid samtycke från den enskilde (12 kap. 2 § OSL),
vid misstanke om vissa allvarliga brott (10 kap. 23 § OSL), eller
om en menprövning leder fram till att en handling eller uppgift kan lämnas ut (26 kap. 1 § OSL).

10 kap. 27 § OSL innehåller den s.k. generalklausulen. Av den följer att en uppgift får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas väger tyngre än det intresse som sekretessen ska skydda. Bestämmelsen gäller emellertid inte för socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Den kan emellertid få betydelse för socialtjänsten när man behöver inhämta uppgifter från andra myndigheter, till exempel från Försäkringskassan, Skatteverket, Vägverket eller Migrationsverket, vars verksamhet omfattas av regeln. Om socialnämnden efterfrågar uppgifter till en faderskaps- eller föräldraskapsutredning från en myndighet som omfattas av generalklausulen ska den andra myndigheten avväga intresset av barnets rätt till att få faderskapet eller föräldraskapet fastställt mot det intresse som myndighetens egen sekretess ska skydda.

Enligt 2 kap. 4 § FB ska socialnämnden vid sin utredning hämta in upplysningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Utgångspunkten för utredningen är moderns uppgifter och modern behöver informeras om de kontakter som tas och de uppgifter som därmed hämtas in. Det kan t.ex. handla om personsökning i olika register, inhämta foto från passmyndigheten eller Migrationsverket eller kontakt med MVC eller BVC. Socialnämndens utredningsskyldighet i faderskaps- eller föräldraskapsärenden går emellertid så långt att utredaren måste försöka komma vidare i utredningen även om modern inte vill medverka. Nämnden har en viktig pedagogisk uppgift att förklara för modern hur viktigt det är att få faderskapet/föräldraskapet fastställt. Om det trots motivationsarbete inte går att få modern att medverka kan det vara nödvändigt att ändå ta vissa kontakter för att kunna komma vidare i utredningen. Det sker i så fall med stöd av 10 kap. 2 § OSL, se ovan. Barnets rätt till vetskap om sitt ursprung och respekten för moderns integritet måste alltid avvägas mot vad som är till barnets bästa i det enskilda fallet. Eftersom det inte finns någon sekretessbrytande bestämmelse om uppgiftsskyldighet i faderskap- eller föräldraskapsutredningar är moderns samtycke ofta en förutsättning för att den tillfrågade myndigheten ska kunna lämna ut de efterfrågade uppgifterna.

Sekretessen hindrar inte att uppgifter lämnas till en person som uppnått myndig ålder, om de gäller förhållanden av betydelse för att denne ska få veta vilka hans eller hennes biologiska föräldrar är (26 kap. 8 § OSL). Bestämmelsen är främst tänkt att vara en hjälp för de barn för vilka faderskapet/föräldraskapet inte är fastställt, men den gäller även för barn vars faderskap/föräldraskap fastställts i vederbörlig ordning och för adoptivbarn.

Det är givetvis bäst om barnets mor själv berättar för barnet om faderskaps- eller föräldraskapsfrågan, men om det behövs ska socialnämnden hjälpa till med att förmedla uppgifter. De uppgifter som får lämnas ut med stöd av bestämmelsen ska ha betydelse för möjligheterna att få kunskap om de biologiska föräldrarna, t.ex. uppgifter som modern eller annan lämnat om män som modern haft sexuellt umgänge med under den aktuella konceptionstiden. Moderns och eventuella mäns integritetsskydd får alltså stå tillbaka för barnets rätt till kunskap om vem som är dess far. Rätten att ta del av uppgifterna gäller bara den som uppnått myndig ålder. Om modern inte motsätter sig det kan en underårig givetvis få del av uppgifterna genom henne. Om modern inte vill att det underåriga barnet ska få del av uppgifterna är det enligt förarbetena till lagen i normalfallet riktigast att låta hennes uppfattning styra.[108] (Se kap. 21. Rätten att söka sitt ursprung.)

Kan jag som mamma kräva faderskapstest?

Faderskapsutredning och moderskapsutredning utförs med DNA-tekniker vilket innebär att likheter och olikheter studeras direkt i arvsmassan. DNA finns i hela kroppen och vid testet används munskrapsprov eller blodprov från mannen, kvinnan och barnet. När proven kommit till den rättsgenetiska enheten analyseras varje prov vid två separata tillfällen. Resultaten från de olika proverna måste ha fullständig överensstämmelse för att godkännas.

Vad gör man om man inte vill ha sitt barn?

Hej och tack för din fråga,

Det är möjligt för en förälder att flytta ifrån sina barn och det finns ingen möjlighet att på juridisk väg få en förälder att träffa sina barn emot dennes vilja. I princip kan en förälder därför undkomma stor del av ansvaret för sina barn. Det skulle däremot kunna vara möjligt för dig att få ensam vårdnad.

Vad gör man om man inte kan ta hand om sitt barn?

LVU är en förkortning på en svensk lag som heter lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen ger det svenska samhället genom socialtjänsten möjlighet att skydda barn och unga som är under 21 år. Men den mesta hjälpen som socialtjänsten erbjuder barn och föräldrar är frivillig och då behöver socialtjänsten inte använda sig av beslut enligt LVU.

Den lag som gäller idag kom år 1990 men Sverige har haft lagar som har reglerat omhändertaganden av barn även tidigare.

Ett beslut om omhändertagande enligt LVU måste baseras på att det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det kan handla om missförhållanden i hemmiljön eller barnets eget beteende. Våld eller kränkande behandling från familjen är ett exempel, ett annat är att barnet själv utsätter sig för fara, använder droger eller begår brott. Ett krav är också att det kan antas, eller att socialtjänsten vet, att föräldrarna och barnet inte samtycker till vården.

Vad krävs för att förlora umgängesrätt?

Föräldrar som separerar har antingen fortsatt gemensam vårdnad om barnet, eller så tas vårdnaden över av den förälder som barnet bor mest hos, om föräldrarna är överens om detta. Att ha vårdnaden om ett barn innebär att man är ansvarig för barnets uppfostran och att ta beslut som är av avgörande beslut för barnets trygghet och framtid, samt dess psykiska och fysiska välbefinnande. Exempel på sådana beslut kan vara barnets skolgång, boendeort och ekonomi. Mindre beslut rörande exempelvis fritidsaktiviteter och klädinköp kan tas även av en förälder som inte är vårdnadshavare.

Om någon av föräldrarna medvetet försöker förhindra barnet från umgänge med den andra föräldern gör man sig skyldig till umgängessabotage. Umgängessabotage kan ske på flera olika sätt. Föräldern som barnet bor stadigvarande hos kan till exempel vid upprepade tillfällen hävda att barnet är sjukt eller planera in aktiviteter för barnet på den planerade umgängestiden.

Vem får oftast vårdnaden?

Mammor vinner vårdnadstvister i större utsträckning än pappor. Varför det ser ut på detta vis kan bero på en rad olika omständigheter. Båda föräldrarna ska inbördes ha lika stor möjlighet att få vårdnad om sina barn. Trots detta är det få pappor som vinner i en vårdnadstvist.

I denna text kommer pappans roll i vårdnadstvister att redogöras för. Gällande rätt och saker att tänka på vid en vårdnadstvist kommer att förklaras för att underlätta pappans ställning i en eventuell vårdnadstvist.

Kan man förlora umgängesrätt?

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!

I din frågeställning framgår dessvärre inte om ni fått hjälp av kommunens familjerätt eller om det i domstol har beslutats om ensam vårdnad och ett specifikt umgänge med den andra föräldern. Jag kommer nedan försöka redogöra för de generella regler som kan vara relevanta för din frågeställning men utgå från att det finns ett fastställt umgänge i domstol (6 kap. 15 a § FB).

När barnet inte vill åka till sin pappa?

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag förstår att du är i en mycket tuff situation och att det är alltid svårt att veta vad som är det bästa i dessa lägen. Eftersom jag inte vet så mycket om ert fall eller bakgrund så redogör jag bara kort om hur man brukar resonera i liknande situationer och hoppas att det kan vara till viss hjälp.