Hur många år skriver man av en byggnad?

Utgifter för att anskaffa en byggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag (19 kap. 4 § IL).

Värdeminskningsavdrag beräknas enligt en avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Procentsatsen ska bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd. Beräkningen ska göras från den tidpunkt då byggnaden färdigställs eller förvärvas eller, när det handlar om en förbättring, från den tidpunkt den färdigställs (19 kap. 5 § IL).

Med färdigställs avses vanligen den tidpunkt då en byggnad tas i bruk för sitt ändamål. Denna tidpunkt sammanfaller normalt med tidpunkten för slutbesked. Byggnadsnämndens slutbesked är dels en förklaring att nämnden anser att åtgärderna är slutförda och dels ett ställningstagande om att byggnadsverket får tas i bruk (prop. 2009/10:170 s. 326). Begreppet byggnaden uttrycks i singular, vilket innebär att kravet tar sikte på hela den nyuppförda byggnaden. Värdeminskningsavdrag beräknas därefter enligt en avskrivningsplan beräknat utifrån den färdigställda byggnadens anskaffningsvärde. Det är därmed inte möjligt att t.ex. erhålla värdeminskningsavdrag vid ett successivt färdigställande av olika etapper inom ramen för flera parallellt löpande avskrivningsplaner.

För en byggnad som indelas som hyreshus ska värdeminskningsavdrag även göras med tolv procent av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag).

Primäravdrag ska göras inom avskrivningsplanen och beräknas från den tidpunkt då hyreshuset eller den till- eller ombyggda delen av hyreshuset färdigställs. Avdragen ska fördelas med två procentenheter per år under sex år från färdigställandet.

Om ett hyreshus förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt inom sex år från det att hyreshuset färdigställts, ska primäravdrag göras för den delen av sexårsperioden från färdigställandet som återstår vid förvärvet. Ett sådant avdrag beräknas från den tidpunkt då hyreshuset förvärvas och på förvärvarens anskaffningsvärde (19 kap. 5 a § IL).

Hur många är Skriver man av en byggnad på?

Information om hur du beräknar anskaffningsvärdet för byggnad och mark, hur du gör avdrag för anskaffningsvärde samt regler om vad som utgör löpande underhåll och reparationsavdrag.

Får man göra överavskrivningar i K2?

Enligt 4 kap. 2 § ÅRL får som immateriella anläggningstillgångar tas upp utgifter som är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år för utvecklingsarbeten, koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter och liknande samt förvärvad goodwill. Aktiebolag och ekonomiska föreningar som aktiverar utgifter för eget utvecklingsarbete måste föra om samma belopp som aktiverats från fritt eget kapital till en fond för utvecklingsutgifter (bundet eget kapital).

Som tillgångar får inte tas upp utgifter för företagsbildning, ökning av aktiekapitalet eller företagets förvaltning. Inte heller egenupparbetad goodwill får aktiveras. Anläggningstillgångar som har en begränsad ekonomisk livslängd ska skrivas av systematiskt, enligt en plan. Planen ska följas oavsett företagets resultat. Uppskrivning är enligt årsredovisningslagen under vissa förutsättningar möjlig för alla slag av anläggningstillgångar.

Av K2 framgår att företag som tillämpar regelverket inte får aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar. Har företaget förvärvat en tillgång kan vissa utgifter under vissa förutsättningar aktiveras, även om de kan anses egenupparbetade. En förutsättning är att arbetet som ger upphov till de tillkommande utgifterna inte är så pass omfattande att det leder till att en ny unik tillgång skapas.

Vad är avskrivning byggnad?

Utgifter för att anskaffa en byggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag (19 kap. 4 § IL).

För en byggnad som indelas som hyreshus ska värdeminskningsavdrag även göras med tolv procent av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag).

Var går gränsen för avskrivning?

Om du ska använda den här metoden ska det skattemässiga avdraget (värdeminskningsavdraget) motsvara avskrivningen i bokslutet. Värdet i balansräkningen ska också överensstämma med det skattemässiga värdet. Om du upprättar ett förenklat årsbokslut ska avskrivningen följa beskattningen, vilket innebär att du följer reglerna för räkenskapsenlig avskrivning.

Du har två alternativ att välja på när du använder räkenskapsenlig avskrivning, huvudregel och kompletteringsregel.

Hur räknar man ut en avskrivning?

När du köper inventarier eller maskiner bokförs de som tillgångar, anläggningstillgångar närmare bestämt. Det innebär att det inte uppstår någon kostnad vid köpet. Men de flesta inventarier och maskiner minskar i värde, vilket innebär en kostnad i företaget. Den kostnaden redovisar du genom att göra avskrivningar på inventarier och maskiner.

Avskrivningar är alltså kort och gott när du delar upp kostnaden för en tillgång över en längre tid. Anledningen att vi gör det är att redovisningen ska ge en bättre bild av verkligheten. När man beräknar tiden pratar man om ekonomisk livslängd, vilket betyder den tiden du beräknar att använda tillgången i verksamheten.

Exempel: Du äger en entreprenad och köper en asfaltsläggare som du kommer använda under fem år. Eftersom det är en materiell tillgång som används över en tid så bokförs den som en tillgång i verksamheten, köpet innebär därigenom inte en kostnad i sig.

Vilka kostnader får aktiveras i K2?

Då företagen ska välja att tillämpa K2 eller K3 bör de börja med att titta på de generella skillnaderna mellan regelverken. Vi beskrev de generella skillnaderna i föregående artikel och går nu vidare med lite specifika skillnader mellan regelverken. Det är endast ett urval av skillnader vi redogör för. Syftet är inte att i detalj gå in och beskriva hur respektive regelverk fungerar eller redogöra för en komplett skillnadslista. Syftet är att exemplifiera några områden där det kan bli stora skillnader beroende på vilket regelverk ett företag väljer. Det är bra att ha med sig i beslutsunderlaget då valet ska göras.

De skillnader vi tar upp avser:

Vad ska K2 innehålla?

Generella skillnader mellan K3 (BFNAR 2012:1) och K2 (BFNAR 2016:10).

K3 är principbaserat medan K2 är regelbaserat. K3 innehåller ett kapitel där begrepp som Tillgång, Skuld, m.m. definieras. När en tolkningsfråga avseende redovisning ska avgöras och det allmänna rådet inte ger tydlig vägledning måste frågan besvaras utifrån de principer och definitioner som finns i kapitel 2. Det ger upphov till mer tolkningsfrågor och resonemang än i K2.

Måste man skriva av byggnader?

Avskrivning är ett begrepp inom bokföring som används för att fördela kostnaden för en anläggningstillgång över antalet år som tillgången genererar intäkter. På så vis är det möjligt att sprida utgiften över flera år och inte enbart belasta inköpsåret.

Här är det emellertid viktigt att förstå skillnaden mellan utgift och kostnad. Utgiften uppkommer när du köper in en tillgång medan kostnaden är förknippad med förbrukningen av tillgången. Det är därmed kostnaden som påverkar resultaträkningen.

Genom att göra avskrivningar drar du av lika belopp varje år som motsvarar tillgångens värdeminskning. Avskrivningstiden varierar beroende på den ekonomiska livslängden på tillgången och kan vara 5 år för en dator, 10 år för en lastbil eller 33 år för en byggnad.

Det finns vissa krav företaget måste uppfylla för att kunna göra avskrivningar:

Företaget äger tillgången.
Tillgången är levererad till företaget.
Tillgången ingår i verksamheten som företaget bedriver.

Avskrivning går att göra från och med dagen då tillgången är tillgänglig för användning.

Hur skrivs byggnadsinventarier av?

En redovisningsenhet som behöver lokaler för att bedriva sin näringsverksamhet kan anskaffa eller själv uppföra byggnader. Ett fastighetsföretag eller en bostadsrättsförening anskaffar byggnader för att hyra ut lokaler och/eller bostäder.

Byggnader och mark som används i en näringsverksamhet kallas skatterättsligt för näringsfastigheter och andra fastigheter än näringsfastigheter kallas för privatbostadsfastigheter då de normalt används för privat boende. En näringsfastighet kan exempelvis vara en jordbruksfastighet, en hyresfastighet, en kontorsfastighet eller en industrifastighet.

Vad får aktiveras i K2?

En immateriell tillgång kan definieras som ”en icke-monetär tillgång utan fysisk form” (se K3/BFNAR 2012:1). Detta innebär att likvida medel och fysiska tillgångar (till exempel byggnader, maskiner och inventarier) inte är immateriella tillgångar. Det specificeras även att övriga finansiella tillgångar inte är immateriella tillgångar.

Immateriella tillgångar kan till exempel vara patent, licenser, upphovsrätter och egenutvecklade tekniker. Immateriella tillgångar kan vara både förvärvade och egenupparbetade.

Immateriella tillgångar kan vara både förvärvade och egenupparbetade.

En immateriell tillgång kan uppstå genom att den förvärvas eller genom att företaget på egen hand upparbetar den immateriella tillgången.

En immateriell tillgång kan förvärvas separat (till exempel genom att ett företag köper ett patent eller en licens) eller genom ett rörelseförvärv. Vid ett rörelseförvärv upprättas en förvärvsanalys i vilken identifierbara immateriella tillgångar tas upp.

En immateriell tillgång kan även vara egenupparbetad, det vill säga att den har utvecklats av det företag som redovisar tillgången. När det gäller egenupparbetade immateriella tillgångar skiljer sig reglerna ganska mycket mellan K2 (BFNAR 2016:10) och K3 (BFNAR 2012:1). Detta beskrivs närmare längre ned i detta blogginlägg.

Vilka noter måste vara med i en årsredovisning K2?

ÅRL anger att en rad noter av allmän karaktär ska lämnas i förekommande fall.

Srf konsulternas synpunkter: De allmänna upplysningarna bör begränsas till av företaget tillämpade, övergripande redovisningsprinciper utöver vad som följer av ÅRL.

Principer som berör enskilda poster i resultat- och balansräkningarna bör i stället redovisas i noter för respektive post.

Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder ska anges. I K2 anges att det räcker med att tala om att K2 tillämpas. Ett företag ska dessutom ange enligt vilka grunder företaget gör avskrivning av sina anläggningstillgångar (specificerat per post i balansräkningen), om företaget har tagit med indirekta tillverkningskostnader vid lagervärderingen samt om företag utfört tjänste- eller entreprenaduppdrag till fast pris enligt huvudregeln eller alternativregeln. Vidare ska företag som fördelar avskrivningen på annat sätt än linjärt lämna upplysning om hur avskrivningen fördelas samt att företag som skriver av en tillgång till ett restvärde ska upplysa om det.

Tillämpas K3 kan följande vara vägledande under denna rubrik.

Är det första gången K3 tillämpas ska upplysning lämnas om det samt om vilka lättnadsregler som tillämpats i kapitel 35.

Om företaget ändrat principer för värdering eller klassificering ska jämförelsebelopp för föregående räkenskapsår räknas om så att jämförelsen blir relevant.

Jämförelsebelopp behöver inte räknas om, om det finns särskilda skäl och om det är förenligt med kraven på överskådlighet, ger en rättvisande bild och följer god redovisningssed. De särskilda skälen ska då redovisas i not.

Mindre företag behöver aldrig räkna om jämförelsetalen, men ska i så fall lämna upplysning i not om detta.

Upplysningar ska, enligt ÅRL, lämnas om det behövs för att ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

Srf konsulterna menar att rättvisande bild som huvudregel erhålls om lagar och rekommendationer följs. Av K2 framgår att det allmänna rådet ska tillämpas i sin helhet utan avvikelser.

Det torde med andra ord i praktiken inte vara aktuellt att någon rättvisande bild inte uppstår vid tillämpning av K2. Enligt Srf konsulterna gäller detta även vid tillämpning av K3.

Enligt ÅRL får avvikelse göras från normgivande organs allmänna råd om det krävs för att ge en rättvisande bild. Som nämnts ovan torde det i praktiken inte förekomma mer än i enstaka undantagsfall. Om så ändå sker ska upplysning lämnas.

Enligt ÅRL får även avvikelse göras från ÅRL:s grundläggande redovisningsprinciper, om det krävs för att ge en rättvisande bild. Upplysning ska då lämnas med skälen för avvikelsen och uppgifter om effekt på ställning och resultat. Består avvikelsen i att en kvittning görs, ska företaget även lämna en upplysning om de bruttobelopp som kvittats mot varandra. I K2 anges när avvikelse får göras och hur detta ska behandlas.

Ett moderföretag som också är dotterföretag behöver under vissa omständigheter inte upprätta koncernredovisning. Om koncernredovisning inte avlämnas på dessa grunder ska upplysning lämnas med uppgifter om det moderföretag som upprättar koncernredovisning i vilket detta företag ingår. Dessutom behöver inte moderbolag i mindre koncerner upprätta koncernredovisning.

Dotterföretag ska lämna uppgifter om moderföretag som upprättar koncernredovisning för den minsta koncern (större företag ska även lämna motsvarande upplysningar för moderföretaget i den största koncernen) som företaget ingår i.

Större företag ska enligt lag för varje dotterföretag, intresseföretag, eller ägarintresse i andra företag ange följande: 1. Namn, organisationsnummer, säte och eget kapital. 2. Resultat enligt senaste årsbokslut. 3. Kapitalandel i företaget och rösträttsandel, om den avviker från kapitalandelen. 4. Antalet andelar och bokfört värde för andelarna.

Dessa krav kan frångås om uppgifterna är oväsentliga för erhållande av rättvisande bild. Dispens kan också medges för att utelämna uppgifter om något av de inblandade företagen vållas allvarlig skada.

Uppgifter om eget kapital och resultat får också utelämnas då dotterföretaget omfattas av en av bolaget, eller bolag i ”överkoncern”, upprättad koncernredovisning.

Enligt K3 ska större företag lämna följande upplysningar om rättelse av fel

Karaktären på felet
Rättelsebeloppet för varje påverkad post i resultaträkning och balansräkning
Rättelsebeloppet för varje påverkad post i den ingående balansen

Måste små företag tillämpa K2 reglerna?

K-regelverken ges ut av Bokföringsnämnden och innehåller regler om utformning av årsbokslut och årsredovisning. De behandlar värdering av intäkter, kostnader, tillgångar och skulder. Det finns olika K-regelverk (K1, K2, K3 och K4). K1-regelverket behandlar företag som upprättar förenklade årsbokslut och K4-regelverket behandlar koncernredovisning enligt IFRS (internationella redovisningsstandarder). Detta blogginlägg behandlar de två övriga K-regelverken, nämligen K2 och K3.

K2 (BFNAR 2016:10) och K3 (BFNAR 2012:1) är två olika regelverk för upprättande av årsredovisning. Huvudregeln är att alla icke-noterade företag ska tillämpa K3. Det finns dock företag som istället kan välja att tillämpa K2.

K2 är ett förenklingsregelverk och kan tillämpas av ”mindre företag med enklare förhållanden”. Det framgår av årsredovisningslagen vad som räknas som ett större företag och det går att läsa mer om detta längre ner i blogginlägget. De företag som inte är större blir per automatik att kategorisera som mindre företag.

Moderbolag i en större koncern får inte tillämpa K2.

Vad som menas med enklare förhållanden är svårare att definiera, men K2 bör endast användas om det ger en rättvisande bild av företaget. Det finns till exempel ett förbud mot att redovisa uppskjuten skatt i K2. Om ett företag har stora temporära skillnader och därmed har stora uppskjutna skattefordringar eller uppskjutna skatteskulder kan K2 därför i vissa fall vara olämpligt.

Hur mycket avskrivning?

Det finns vissa krav företaget måste uppfylla för att kunna göra avskrivningar:

Företaget äger tillgången.
Tillgången är levererad till företaget.
Tillgången ingår i verksamheten som företaget bedriver.

Avskrivning går att göra från och med dagen då tillgången är tillgänglig för användning.

Vad är K2 reglerna?

Alla aktiebolag ska lämna en årsredovisning till Bolagsverket – och K2 och K3 är regelverk som styr hur årets löpande bokföring ska avslutas. Men vilka skillnader finns och vad passar för ert företag? Vi reder ut begreppen.

De flesta aktiebolag som räknas som ett mindre företag kan välja att ta fram årsredovisningen enligt K2, som är ett mer förenklat regelverk. Det är mer ”mallat” än K3. Det gör att det är enklare att upprätta en årsredovisning, samtidigt som det innebär färre valmöjligheter. En förenkling är färre periodiseringar – företaget behöver exempelvis inte periodisera intäkter eller kostnader under 5 000 kronor. Det går också att göra enklare avskrivningar. eftersom man får använda avskrivningstiden fem år på alla typer av inventarier.