:

Hur finansieras radio?

Innehållsförteckning:

  1. Hur finansieras radio?
  2. Måste man betala public service-avgift?
  3. Vad innebär radio och TV-lagen?
  4. Vad säger radio och TV-lagen om hur radio och tv verksamheten i Sverige ska bedrivas?
  5. Hur finansieras tv?
  6. Hur mycket pengar får Sveriges Radio?
  7. När tas tv licensen bort?
  8. Vad kostar tv licensen 2023?
  9. Vilka regler gäller för public service?
  10. Vad är syftet med public service?
  11. Vilka regler inom public service måste radion följa?
  12. Vem ligger bakom Sveriges Radio?
  13. När tas TV licensen bort?
  14. Vem betalar för SVT?
  15. Vem äger Sveriges Radio och TV?

Hur finansieras radio?

Public service består av tre olika företag, Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). SVT sänder fyra kanaler SVT1, SVT2, SVT Barn och Kunskapskanalen som de samsänder med UR. SR har fyra nationella kanaler: P1, P2, P3 och P4. P4 består av 25 lokala kanaler. SR sänder även lokalt i Södertälje och P6 i Stockholm samt P3 Din Gata i Malmö. Dessutom sänder de digitalt över vissa områden.

Måste man betala public service-avgift?

Den nuvarande radio- och tv-avgiften ska ersättas av en ny avgift/skatt. Den ska betalas av alla över 18 år som har en beskattningsbar inkomst, vare sig de har TV eller inte. Max 1 300 kronor per person och år - men har man unga vuxna hemma som arbetar kan det bli dyrare än idag.

Public service-avgiften kommer att tas in automatiskt varje månad vilket innebär att inga fakturor kommer att krävas. I stället redovisas avgiften på inkomstdeklarationen. Den nya avgiften kommer att börja gälla från den 1 januari 2019.

Vad innebär radio och TV-lagen?

Regelverk: Sändningstillstånd och innehållsvillkor för public service på internetSändningsform: Public service-företagen (SVT, SR och UR)

Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker.

Vad säger radio och TV-lagen om hur radio och tv verksamheten i Sverige ska bedrivas?

I propositionen föreslår regeringen att den nuvarande radio- och TVlagen (1996:844) ska ersättas av en ny lag med samma namn. Den föreslagna lagen innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, direktivet om audiovisuella medietjänster, genomförs i svensk lagstiftning. Med en modern och mer teknikneutral lagstiftning ges branschen bättre villkor och förutsättningar att främja mångfald, konkurrens och kvalitet.

Genom en förändrad struktur ges den föreslagna lagen en förbättrad överskådlighet. Förtydliganden föreslås när det gäller annons- och reklambegreppen och förslag lämnas om införande av regelsystem för nya annonstekniker. Vidare lämnar regeringen förslag och gör bedömningar avseende regleringen för kabel-tv-nät.

Därutöver lämnas förslag som innebär att omfattningen av tillståndsplikten för sändningar av ljudradio och tv-program minskar, att tillståndsplikt införs för att sända sökbar text-tv och att tillstånd att sända tv och sökbar text-tv i vissa fall ska kunna överlåtas.

Regeringen beslutade den 19 september 2007 att bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en allmän översyn av radio-_och_TV-lagen (1996:844) i syfte att förenkla regelverket för radio- och tv-företagen och förbättra lagens struktur och överskådlighet (dir. 2007:133). Uppdraget innefattade även att analysera de lagändringar som krävs med anledning av antagandet av Europaparlamentet och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG, det s.k. AV-direktivet, och att analysera om det finns behov av att omarbeta tidigare förslag som lämnats av Radio- och TV-lagsutredningen i betänkandena Anpassning av radio-_och_TV-lagen till den digitala tekniken (SOU 2005:62) och Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor (SOU 2006:51). Utredningen antog namnet AVutredningen. Regeringen beslutade om tilläggsdirektiv till utredningen den 3 april 2008 (dir. 2008:33). AV-direktivet finns i bilaga 1. I december 2008 överlämnade utredningen betänkandet En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 3. En sammanställning av remisssvaren finns tillgänglig i Kulturdepartementet (Ku2008/2231/MFI).

Regeringen beslutade den 14 juni 2007 att bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå de villkor som bör gälla för den kommersiella radion i framtiden (dir. 2007:77). Utredningen antog namnet 2007 års utredning om kommersiell radio. Regeringen beslutade om tilläggsdirektiv till utredningen den 19 december 2007 (dir. 2007:174). I december 2007 överlämnade utredningen delbetänkandet Tillfälliga regler om tillstånd att sända kommersiell radio (SOU 2007:110). I oktober 2008 överlämnade utredningen betänkandet Kommersiell radio – nya sändningsmöjligheter (SOU 2008:96). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Kulturdepartementet (Ku2008/2027/MFI).

Radio- och TV-verket fick den 21 december 2006 i uppdrag av regeringen att genomföra en översyn av lokal icke-kommersiell radio och tv. Uppdraget redovisades i oktober 2007 genom överlämnandet av rapporten Närradio & när-TV i fokus. Samma myndighet fick den 11 september 2008 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av reglerna om vidaresändningsplikt i kabelnät. I december 2008 redovisade Radio- och TVverket uppdraget genom att överlämna rapporten Vidaresändningsplikt i kabelnät. En sammanfattning av rapporterna finns i bilaga 6. Rapporternas lagförslag finns i bilaga 7. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Kulturdepartementet (Ku2007/3216/MFI och Ku2008/2260/MFI).

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23–30), det s.k. tv-direktivet, syftar till att skapa fri rörlighet för tv-sändningar. Direktivet reglerar tv-sändningar som oavsett teknik är avsedda för mottagning av allmänheten. Direktivet reglerar Sveriges förhållande till såväl EU-länder som övriga EES-länder, dvs. Island, Liechtenstein och Norge. Däremot är det inte tillämpligt på sändningar som är avsedda att tas emot uteslutande i länder utanför EU och EES.

Med hänsyn till bland annat teknik- och marknadsutvecklingen antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EUT L 332, 18.12.2007, s. 27–45), direktivet om audiovisuella medietjänster, fortsättningsvis AV-direktivet. Genom antagandet av ändringsdirektivet har titeln på direktivet ändrats .

Hur finansieras tv?

Från oktober har en del tv-tittare märkt en skillnad i kanalutbudet då TV6 gått från att vara en fri-tv-kanal till att bli en betalkanal. TV6 är en kommersiell kanal som ägs av Nordic Entertainment Group Sweden AB (NENT) och som kommersiell aktör får de själva bestämma om en kanal ska sändas fritt eller inte.

I marknätet sänder förutom public service-kanalerna SVT och UR även de kommersiella kanalerna. Medan SVT och UR finansieras av public service-avgiften och är så kallad fri-tv, så finansieras de kommersiella kanalerna av reklam och betalabonnemang. Fri-tv-kanalerna sänds okrypterat och kan ses av alla medan betalkanalerna sänds krypterat och kan bara ses med betalabonnemang. Public service-kanalerna ska alltid vara fri-tv-kanaler men de kommersiella kanalerna har rätten att själva välja om deras kanaler ska kunna ses av alla eller inte. MPRT kan inte ställa krav på fri-tv för de kommersiella kanalerna i marknätet.

Hur mycket pengar får Sveriges Radio?

AB Radiotjänst (sedermera SR) bildades 21 mars 1924.[8] Företaget, som ägdes av den svenska pressen, nyhetsbyrån TT och intressenter inom radioindustrin, fick då statens tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i Sverige. Klockan 10.55 den 1 januari 1925 påannonserades Radiotjänsts första program av Sven Jerring. Det var en högmässa från Sankt Jacobs kyrka i Stockholm som kunde höras i cirka 40 000 mottagare.[9][10] Man sände först bara i en kanal under några timmar varje kväll. 1926 utökades sändningarna med en halvtimmas sändning mitt på dagen för att 1933 uppgå till ungefär åtta timmar dagligen.

Radiotjänsts första hallåman Sven Jerring fortsatte att arbeta för Radiotjänst med bland annat radioprogrammet Barnens brevlåda som han startade hösten 1925. I programmet gick han under beteckningen "Farbror Sven", och programmet sändes fram till 1972.

Sveriges Radios innehåll styrs av sändningstillståndet som Sveriges regering beviljar.

När tas tv licensen bort?

Provided payment has been received, a TV Licence is valid until the expiry date shown on it. TV Licences normally last for a year. They expire at the end of the month and your licence starts on the day you buy it. For example, if you buy a licence today it will cover you for up to 12 months - the rest of this month and 11 months after that. Then if you renew your licence on time next year it will run for a full year. If you renew late it may not last a full 12 months.

TV Licence expiry dates stay the same each year. This means that if you buy a licence at any time in September it will start straight away and expire on 31 August the following year. Then, in following years it will always expire on 31 August.

Vad kostar tv licensen 2023?

Radio broadcasters in the early 20th century needed to raise funds for their services. In some countries, this was achieved via advertising, while others adopted a compulsory subscription model with households that owned a radio set being required to purchase a licence. The United Kingdom was the first country to adopt compulsory public subscription with a licence, originally known as a wireless licence, used to fund the BBC. In most countries that introduced radio licensing, possession of a licence was simply an indication of having paid the fee. However in Canada, between 1914 and 1922 people needed to pass an "Amateur Experimental Certificate of Proficiency", demonstrating the ability to send and receive Morse code at five words per minute, to be allowed to use a radio receiver.[1]

With the arrival of television, some countries created separate television licences. Other countries increased radio licence fees to cover the additional cost of television broadcasting, changing the name from "radio licence" to "TV licence" or "receiver licence". Today, most countries fund public radio broadcasting from the same licence fee that is used for television, although a few still have separate radio licences. Some countries, such as the United Kingdom and Japan, have lower fees for households that only own monochrome television sets. In many countries, elderly and disabled consumers have a reduced or zero licence fee.

Faced with licence fee evasion, some countries chose to fund public broadcasters directly from taxation or via methods such as a co-payment with electricity billing. In some countries, national public broadcasters carry advertising.

Usage and costs of television licences vary greatly between countries. The Museum of Broadcast Communications in Chicago[3] reports that two-thirds of countries in Europe and half of countries in Asia and Africa use television licences to fund public television. Television licensing is rare in the Americas, largely confined to French overseas departments and British Overseas Territories. In some countries, radio channels and broadcasters' websites are also funded by a licence, giving access to radio and online services free of advertising.

Vilka regler gäller för public service?

En av de största, och kanske mest uppenbara skillnaderna mellan dessa mediekanaler är att kommersiella mediastationer ägs och drivs som privatägda bolag, vilka vanligtvis finansieras med hjälp av sponsring i form av reklam.

En annan väsentligt skillnad är att de privatägda kanalerna drivs i vinstsyfte, vilket inte är fallet med de public service-styrda kanalerna. Själva essensen av public service är snarare den att de program som sänds ska präglas av mångfald och folkbildning snarare än kommersiellt uppmuntrande reklaminslag.

Syftet med public service har varit, och är fortfarande, att tillhandahålla ett berikande och folkbildande programutbud för allmänheten att ta del av. Detta har främst skett genom statliga avtal med tydliga riktlinjer vad gäller programinnehåll och utformning.

Public service sägs ha sitt ursprung i Storbritannien där den stora, globalt välkända tv-kanalen BBC brukar refereras till som ”public service-modern”. Även privata bolag som ITV och Channel 4 har specifika förpliktelser att förhålla sig till gentemot tittarna och den stora allmänheten.

Såväl Sveriges Radio som Sveriges Television och Utbildningsradion ägs och drivs som aktiebolag (AB) av en så kallad förvaltningsstiftelse, vars ledamöter utses av Sveriges regering (oftast på förslag från olika politiska partier). Förvaltningsstiftelsens uppdrag är att främja de olika mediebolagens oberoende utan att ha något egentligt inflytande över vare sig tilldelning av pengar eller bolagens interna organisation och/eller verksamhetsinriktning.

I början av 2020 gjorde regeringen ett litet tillägg i villkoren för public service genom att addera ett så kallat medelsvillkor. Detta betyder att de tidigare anslagsvillkoren har blivit ersatta av ett medelsvillkor som gäller en hel tillståndsperiod (exempelvis 2020-2026).

Det innebär en reglering av mediebolagens sändningar och annat som kan röra verksamheten i stort (som playtjänster och liknande). Detta är alltså en skillnad mot sändningstillståndet som endast reglerar marknätet.

Vad är syftet med public service?

public service [pɐbliksə:ʹvis] (engelska), TV och radio som är politiskt, ekonomiskt och religiöst oberoende samt drivs utan vinstsyfte och utan direkt

Vill du få tillgång till hela artikeln?

Vilka regler inom public service måste radion följa?

Uppdaterat fredag 25 november 2022 kl 15.27 Publicerat torsdag 1 december 2011 kl 15.59

Sveriges Radio har ett omfattande regelverk att följa, till exempel radio- och tv-lagen, sändningstillståndet och yttrandefrihetsgrundlagen.

Vem ligger bakom Sveriges Radio?

Utmärkt inspel av Anton Lif i Sveriges Radios P1 Morgon om mekanismerna bakom desinformationskampanjer mot Sverige. Jag kom att tänka på ett sommarprat där David Thurfjell berättade att det finns en antik inskription på ett tempel i Delphi som lyder: "Tvärsäkerhet leder till förfall". Idag är lögner och högljudda påståenden (förpackat i tvärsäkehet) vanligt hos de som vill skada oss, men tyvärr även bland våra egna aktörer i samhället i stort. Det gör det inte enklare att skilja vad som är påverkanskampanj och vad som är sant. Jag tror och hoppas att i denna tid av extra vaksamhet så kommer den sakliga och lugna debatten och samtalet bli det som är den vägvinnande sättet att kommunicera och skapa förtroende.

"Desinformation och informationspåverkan kan beskrivas som en spelplan utan regler, linjer, domare och moral", det säger Anton Lif som medverkade i Sveriges Radio P1 Morgon för att prata om hotaktörer. Drivkrafterna bakom desinformation är olika. Det kan vara andra nationer som vill försvaga och skada landet. Men det kan också vara känslomässiga, ideologiska och sociala faktorer som ligger bakom. För några handlar det om pengar. För att skapa motståndskraft finns inga mirakellösningar. Det krävs att alla hjälps åt! ✋ Reflektera kring - VAD är det som kommuniceras? Går sanningshalten att verifiera? VEM är det som säger det? Kan det finnas en dold agenda? ✋ Sök och få information bekräftad, från källor som exempelvis myndigheter och nyhetssändningar. ✋ Var observant. För organisationer och företag: ✋ Identifiera vilka målgrupper som är särskilt sårbara och/eller kritiska för att verksamheten ska fungera. ✋ Betrakta medarbetare, varumärke och förtroende som kognitiva skyddsobjekt. ✋ Möt gärna människor där de befinner sig och utveckla era dialoger. ✋ Förbättra er egen och andras lägesbild genom samverkan. ✋ Se över ert säkerhetsarbete. 🎙 Lyssna på intervjun här >> https://lnkd.in/d_U2K2Sh #totalforsvar #totalförsvar #viktigasamtal #cybersäkerhet #cybersecurity

När tas TV licensen bort?

TV licence fee renewals dropped 25% in the first week of July according to new figures seen by Newstalk. Figures released to Fine Gael TD Brendan Griffin show 3,428 fewer households renewed their licence fee compared with the same time last year as the controversy around payments to Ryan Tubridy emerged. There was also a significant fall off in new licence fee sales, which were down almost 40% on the previous year. June saw a more modest decline in total licence fee sales at just over 2%. These reduced figures mean a total combined fall of almost €934,000 in licence fee revenue in June and the first week of July. The RTÉ controversy has been “overcooked and overdone” and it is not surprising to see more people failing to pay their licence fee, according to former communications minister Pat Rabbitte. New figures show TV licence fee renewals fell 27% in the first week of July as the country was in the midst of controversy over RTÉ’s finances. The figures released to Fine Gael TD Brendan Griffin show that some 3,428 fewer households renewed their licence fee in the first week of July compared to the same time last year. Meanwhile, there was a 40% fall in new licence sales compared to the same time last year. June only saw a 2% decline in licence fee sales with much of the controversy playing out this month. On The Pat Kenny Show this morning, Mr Rabbitte said the figures are “serious but probably not all that surprising” – noting that even the Media Minister Catherine Martin failed to warn people to pay their licence fee when asked if she would do so during the controversy. He said it’s hard to say whether the drop in payments will continue through the year, noting, “Maybe some rationality will return to the debate”. “We have overdone, overcooked the controversy,” he said. “You know, you would think it was the end of RTÉ as an institution to listen to some of the debate. “It is not the end. The issue is, how do we fund public service broadcasting? "It would appear that a great majority of people are persuaded that public service broadcasting is a public good, that it is a cornerstone of our democracy and that we do need an independent space to hold a national conversation.” He said it is essential that Ireland can promote our “unique history, culture, games and politics”. “We need a space where we can have that national conversation and by and large, Irish radio has been good at that,” he said. “The proposition that it is the end of the world and that, you know, we are not going to be able to reconstruct RTÉ as well as the network of other radio stations, including local stations, that are there, I think, is over the top.” Mr Rabbitte said anyone who believes public service broadcasting is a cornerstone of our democracy, must agree that we have to pay for it. He said there are three main ways to do that – and he continues to favour the introduction of public broadcasting charge levied on every household in the country. “There are those who argue for State funding – which seems to me, maybe, we can regulate that, but it seems to me to reduce RTÉ to the status, potentially, in times of crisis, to being an arm of Government,” he said. “Then you can have the ad hoc arrangement we have at the moment and have had now for too long of, where it is, ‘We will give you a grant to bail you out if you can’t make the sums add up at the end of the year’ – and that really is disastrous and insufficient. “Or you can somehow revive the concept of a public broadcasting charge that will bring in revenue and will assist the great expansion of the sound and vision fund to enable others in the independent space to bid into it for programme making.” About 85% of the €160 licence fee goes to RTÉ, with 7% going to the Sound & Vision fund that goes towards projects on different outlets. RTÉ One gets €58 from every licence fee RTÉ Two gets €31.21 RTÉ RADIO ONE gets €13.40 RTÉ Raidió na Gaeltachta gets €8.33 Lyric FM gets €4.79 RTÉ performing groups get €9.26 RTÉ support for TG4 is €6.39 TG4 itself gets €6.71 Broadcasting Authority Levy is €1.79 The Sound & Vision fund gets €10.53 Collection costs come to €9.62 #rte #ireland #newstalk

Vem betalar för SVT?

Ja. Upphovsrättslagen innehåller en inskränkning i upphovsmännen och de utövande konstnärernas ensamrätt som innebär att lärare och elever i illustrativt syfte får återge verk i samband med undervisning. Om det finns ett licensavtal lätt tillgängligt på marknaden så måste det dock ingås för att användningen ska vara tillåten. Copyswede erbjuder ett sådant licensavtal.

De program som sänds på tv innehåller normalt verk och prestationer av olika personer, såsom till exempel skådespelare, artister, musiker, kompositörer, författare, regissörer och fotografer. Dessa upphovsmän och utövande konstnärer har enligt upphovsrättslagen en ensamrätt att tillgängliggöra sina verk och prestationer för allmänheten. Huvudregeln är därför att det alltid krävs tillstånd om man vill låta ”allmänheten” ta del av tv-sändningar.

Tillgängliggörandet för allmänheten kan vara allt från att en tv-operatör vidaresänder tv till alla sina kunder, till att en restaurang, butik eller en vårdinrättning i ett väntrum, visar tv för en mindre grupp personer.

Copyswede erbjuder licenser för olika typer av användningsområden. Om ni är tveksamma kring om ni behöver tillstånd för ett visst nyttjande av tv-sändningar är ni välkomna att kontakta Copyswede för att diskutera frågan.

Vem äger Sveriges Radio och TV?

Företagsledningen på SVT består av vd Hanna Stjärne och nio ledamöter. Den sammanträder varje vecka och fattar övergripande beslut som rör programutbudet och verksamheten.

Stiftelsen är en buffert mellan staten och SVT