Vilket namn har flest i Sverige?

Statistiska centralbyrån, SCB, har släppt sin årliga statistik över de mest populära namnen som gavs till nyfödda förra året.

Nu står det klart vilka namn som var mest populära att ge nyfödda pojkar och flickor 2022: William och Astrid. Det visar den årliga namnstatistiken från Statistiska centralbyrån.

Vad heter flest män i Sverige?

Lars är det vanligaste namnet bland Sveriges bilägare.

Heter du Lars? Då är du kanske ”vansinnigt biltokig”, i alla fall om man får tro Kvdbils sammanställning av Statistiska Centralbyråns uppgifter i ämnet. Bakom ratten på 14 av våra vanligaste bilmärken är det störst chans att hitta en Lars. Mikael är ett annat vanligt namn i bilregistret och toppar namnlistan över fyra märken.

Vilket är det vanligaste son namnet i Sverige?

Lars är det vanligaste namnet bland Sveriges bilägare.

Vilket är världens vanligaste kvinnonamn?

Det finns ju några stycken att ta ställning till…

Kanske 'Ask'? Jag minns att jag funderade mycket över det, dom där två stockarna som Oden, Vile och Ve antas ha råkat på där på stranden. Dom som i sagan blev dom två första människorna. Att det alltså var ask och alm.

Vad är det finaste tjej namnet?

Går du i väntans tider? Då har du säkert börjat fundera på vad du ska döpa bebis när det lilla livet kommer. Här är några av de vackraste flicknamnen.

Vem har flest namn i världen?

Flicknamnen Elsa, Freja och Selma är nytillkomna på topp tio-listan sedan 2019. Selma finns med på topp tio för första gången någonsin, medan Elsa och Freja tidigare år även haft en plats i listan. De namn som tvingades lämna plats på topp tio var Lilly, Vera och Ebba.

Zoe, Ilse, Belle, Ayla och Idun är nya på flickornas topp 100-lista. Namnen som fick lämna plats för de nya var Wilda, Bella, My och Victoria.

Nya namn på pojkarnas topp 100-lista är Jonathan, Alvar, Ted, Björn, Otis och Svante. Namnen Kevin, Ville, John, Ibrahim och Thor lämnade topp 100.

Får män heta Jesus i Sverige?

Det finns regler för vilka namn du kan välja. Vissa typer av namnbyten behöver du inte betala för, medan andra kostar pengar.

Ansöka om namn för ett nyfött barn
Byta förnamn
Byta efternamn
Ansöka om ett nybildat efternamn
Byta till ett fritt efternamn
Byta till en makas eller makes efternamn

I tjänsten kan du som är över 18 år ansöka om följande ändringar:

lägga till eller ta bort förnamn
ändra stavning på förnamn
ändra ordningsföljd mellan dina förnamn
ändra ditt tilltalsnamn.

Vad får män inte heta i förnamn?

Lucifer. Är enligt Skatteverket olämpligt eftersom det kan antas väcka anstöt och kan leda till obehag för bäraren.

Tholle. Olämpligt som förnamn då det har en innebörd som skulle kunna medföra obehag för bäraren. Ordet tolle är ett etablerat och allmänt känt skånskt dialektord som betyder en klump eller en korv med avföring. Skatteverket har bedömt att även om stavningen av namnet skiljer sig något från ordet är uttalet detsamma.

Hur många personer heter potatis i Sverige?

För tio tusen år sedan odlade inkaindianerna ”papa”, som var en tålig gröda, högt uppe i Anderna. Potatisen gav makt och välstånd, man tillbad till och med en potatisgudinna, Axomama. På 1600-talet tog de spanska erövrarna potatisen till Europa där ”patatan” blev ”potato” och så småningom vår älskade potatis.

När slutade man med son namn?

Går vi riktigt långt tillbaka i tiden hade varje individ enbart ett namn, ett tilltalsnamn. För att kunna skilja olika personer med samma tilltalsnamn började man senare att till namnet lägga en beskrivning av personen eller namnet på orten han levde eller kom ifrån. Exempel Olof Rödskägg, Harald Tvålfager, Johan den halte, Anders från Lida eller Lida-Anders etc. I bibeln finns många liknande exempel: Johannes Döparen, Johannes Evangelisten etc. De äldsta nordiska förnamnen var i regel tvåledade, t ex namn på gudomliga väsen, ord för vapen, krigare eller ärofulla egenskaper. Ex: Harald som är sammansatt av här och härskare; Sigrid som är sammansatt av seger och skön. Med kristendomens intåg blev bibliska namn av grekiskt och latinskt ursprung vanliga, t ex Andreas (Anders), Johannes (Johan, Jan, Hans, Jöns) och Magdalena (Malin) samt helgonnamn, t ex Laurentius (Lars), Nikolaus (Nils, Klas), Katarina (Karin) och Kristina (Stina, Kerstin). Även namn på nordiska helgon som Erik och Olov fick stor spridning. Med den medeltida tyska invandringen kom namn som Rikard, Valter, Henrik, Valborg. Efter reformationen blir en rad bibliska namn av hebreiskt ursprung vanliga: Abraham, Josef, Sara, Rebecka m.fl. I de flesta kulturer börjande man även att lägga till namnet på fadern för att särskilja två personer med samma namn. Detta för att undvika tveksamheter om vem en viss person var. Detta bruk att lägga till faderns namn till ett barns namn kallas patronymikon. Med detta menas efternamn som är konstruerat utifrån faderns förnamn, oftast med ett suffix eller ett prefix som står för "son". Det finns dock patronymikon utan tillägget av "son". Det förekommer bland annat i engelsktalande länder och efternamnet består då enbart av faderns förnamn, ex: Thomas, Edward alternativt Edwards. Det förekommer även patronymikon där faderns förnamn ersatts med hans yrke, ex: Clerkson. I vissa länder används olika suffix beroende på barnets kön. De nordiska länderna samt Ryssland är exempel på sådana länder. Exempelvis får en son till Anders patronymikonet Andersson och en dotter Andersdotter. Släktnamn som ärvdes började användas i Europa redan under slutet av medeltiden. Egentligen påbörjades detta bruk redan på 1000- talet men var i fullt bruk först på 1500-talet. Bruket att ta släktnamn började bland aristokratien samt i de större städerna. I Sverige och de övriga nordiska länderna blev detta brukligt bland hela befolkningen först under slutet av 1800-talet.

Ordet patronymikon kommer från grekiskan och används som beteckning på efternamn som anger vem som är bärarens far, t ex - sonnamn och -dotternamn. I Sverige är bruket av patronymikon djupt rotat och kom tidigt att användas. Inom de högre samhällsklasserna i Norden använde man under medeltiden (1000-talet och fram till 1521) patronymikon. Under den nya tiden (från 1521) utsträcktes detta bruk också till allmogen. Samtidigt började adeln, de lärda och stadsbefolkningen efter utländskt bruk att anta familjenamn.

Under Sveriges katolska epok använde prästerna enbart sina förnamn, dock tillsammans med Herr, t.ex. Herr Lars, Herr Olof, Herr Hans etc. För att kunna särskilja präster med samma förnamn började man under 1500-talet att använda en latinsk form av deras patronymikon. Exempelvis: Abraham Eriksson = Abrahamus Erici Erik Steffansson = Ericus Stephani Lars Johansson = Laurentius Johannis Anders Henriksson = Andreas Henrici Olof Karlsson = Olaus Caroli Under 1600-talet blev det även vanligt att använda en latinsk form av prästens födelseort som efternamn. En präst bytte inte till ett "prästnamn" förrän han prästvigdes. De allra flesta hade patronymikon innan prästvigningen. Exempel på prästnamn med anknytning till prästens födelseort eller den ort han kom ifrån: Andreas Pauli Helsingus: Från Hälsingland (X) Abrahamus Angermannus: Från Ångermanland (Y) Laurentius Andreæ Gevaliensis: Från Gävle (X) Johannes Danielis Tunensis: Från Tuna församling Laurentius Christophori Hornaeus: Från Hornön (Härnösand) (Y) Ericus Andreae Wattrangius: Från Vattrangs församling(X) Olaus Hernodius: Från Härnösand (Y) En annan vanligt bruk var att lägga till "ander" i slutet av namnet. "Ander" kommer från grekiskans ord för man. Exempel: Alander, Björkander, Carlander Dalander, Elander, Gullander, Hållander, Insulander, Jullander, Kilander, Lysander, Mellander, Nylander, Svenander, Ulander, Vikander and Wallander . Att använda latiniserade namn användes förutom av prästerna även av sk. "lärda" män”, t ex Eurenius, Linnæus, Fornelius m.fl.

I början använde även adeln patronymikon. Under den nya tiden, dvs efter 1521, började adeln efter utländskt bruk att anta familjenamn. Adelns familjenamn motsvarade i regel bilden på vapensköldarna, t ex Horn, Oxenstierna. [ordet stierna betyder inte stjärna utan kommer från tyskans stirn som betyder panna (kroppsdel)]. Adeln i Sverige uppstod när några personer och familjer fick större makt än andra. Detta i samband med egenskaper som var eftersträvansvärda av andra. I äldre tid var makt detsamma som styrka och styrka var att vinna. Att äga egendom var också makt en möjlighet att styra och utöva inflytande. Man kan räkna 1200-talet som den svenska adelns uppkomst. Stormännen runt om i landet började då att samarbeta med kungahusen och fungera som medhjälpare till dem samt höll med ryttare och häst, sk. rusttjänst. Som motprestation fick bla stormännen skattefrihet, frälse. I Alsnö stadga år 1280 (1279) stadsfästes frälset. I Sveriges första riksdag 1435 i Arboga var frälset representerat som eget stånd. Under Gustav Vasas tid började ordet adel att användas. Det har sitt ursprung i ädel, väsentlig eller äkta. Det var bara kungen som kunde dela ut nya adelskap. I början då stormännen fick sina privilegier som frälse användes enbart patronymikon. I samband med att familjerna blev frälse erhöll de även en vapensköld med en heraldisk symbol. Från dessa symboler började sedan adeln bilda sina släktnamn. Exempelvis har den adliga släkten Uggla en uggla på sin vapensköld, släkten Svinhufvud ett svinhuvud, släkten Leijonhufvud tre lejonhuvuden, släkten Hummerhielm en hummer etc. De adliga namnen följer vissa mönster. Vanligt är namn där ordet lejon, falk och svin ingår. Vidare ord som syftar på olika kroppsdelar, t.ex. huvud, arm etc. Andra ord som är vanliga i adliga namn är stjärna, kron, sköld, hjälm, gyllen, berg m.fl. De adliga namnen kan vara korta, bestående av ett ord, t.ex. Uggla men oftast är de sammansatta, t.ex. Leionhufvud. Under 1700-talet blev det vanligt med tillägget "von" och "af" i de adliga namnen, t.ex. Carl von Linné eller Henrik af Klintberg. Ordet efter "von" eller "af" är normalt namnet på en ort, gård eller liknande. Före 1600-talet var de adliga namnen oftast kombinerad med bärarens patronymikon, t.ex. Bo Johansson (Grip). Hans patronymikon är Johansson och namnet på ätten är Grip. Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson. Det adliga namnet var Vasa. Symbolen på vapenskölden är en vasakärve. Gustav började använda namnet Vasa långt senare efter att han blivit vald som kung. I slutet av 1500-talet samt under början av 1600-talet frångick adeln mer eller mindre bruket att använda patronymikon. Detta gällde även prästerna. Införandet av skråsystemet blev startskottet för speciella namn för hantverkare. Nedan följer ett antal typiska adliga namn. Oftast stavas de på gammalt vis.

När en person började sin bana som hantverkare var det som lärling hos en mästare. Efter lärotiden skulle han avlägga sitt gesällprov. I gesällprovet skulle han tillverka någon vara inom sitt område, exempelvis en möbel. Detta bedömdes sen av olika mästare och varan måste bli godkänd för att lärlingen skulle bli upptagen som gesäll, dvs en slags examen. Upptagandet som gesäll följde en rituell invigningsceremoni. Ett bevis att lärlingen nu var gesäll var gesällbrevet. En tidig benämning på gesäller var svenner. Gesällerna var ett sätt att tillförsäkra mästarna arbetskraft. Gesällerna var nästan alltid ogifta och bodde i mästarens hushåll. Det var vanligt att gesällerna gav sig ut på vandringar, sk gesällvandringar. Genom att arbeta hos olika mästare lärde de sig yrket på bästa möjliga sätt och kunde därmed bygga upp en egen yrkesskicklighet. Dessa vandringar kunde även ske till utlandet. På engelska heter gesäll journeyman vilket betyder en man som vandrar/reser. För att bli mästare och kunna arbeta i egen regi var gesällen först tvungen att bli mästare. För att bli mästare måste de avlägga ett mästarprov. Mästarbrevet var en hantverkares bevis på att han var en mästerhantverkare och verkligen kunde sitt yrke. Endast de av skråna godkända mästarna fick utöva yrket. Som mästare kunde han i sin tur ära upp nya gesäller. En hantverkare måste tillhöra ett skrå. Skråna var en slags branschorganisation och fackförening i ett och hade stor makt. Skrånas maktställning ökade 1621. Allt hantverk och handel utanför skråsystemet förbjöds detta år. Skråna fungerade som karteller och kunde på så sätt kontrollera priser, tillverkningsmetoder, kvalitet och råvaror. De hade även monopol på tillsättandet av nya mästare. De ansågs dock som ekonomiskt ineffektiva och ett hinder för naturlig näringsfrihet. Först 1846 avskaffades skråsystemet. Full näringsfrihet infördes 1864. Efter detta år kunde vem som helst fritt praktisera ett hantverksyrke. Skråväsendet avskaffades i Frankrike redan 1791 och övriga länder i Europa följde efter under 1800-talet. Även efter att skråämbetna avskaffades 1846 fortsatte mästarna att ta sig an lärlingar och gesäller. Det fanns naturligtvis fortfarande behov av utbildning. Gesälltiteln försvann dock 1864 när alla fick rätt att utöva hantverksyrket. Hantverksföreningarna fortsatte dock även efter 1864 att utfärda gesällbrev. Också gesällvandringarna för att arbeta hos olika mästare fortsatte men avtog runt sekelskiftet 1900. Hantverkare kunde enbart utföra sitt yrke i städerna. För att kunna göra detta måste de även ha en tillstånd från staden, dvs de måste söka om burskap. Burskapet beviljades genom att stadens magistrat utfärdade burbrev. Genom att erhålla burskap blev man också antagen som borgare i staden med de rättigheter detta medförde. En stad var en större ort med "rätt" utöva handel och hantverk. Stadsrättigheter eller stadsprivilegier kunde enbart delas ut av kungen. Normalt omgärdades en stad av en stadsmur med ett antal bevakade stadsportar. För att kunna föra handelsvaror in till en stad var man tvungen att erlägga en tullavgift. Denna tullavgift infördes 1622 och avskaffades 1810. En indelning av de svenska städerna i stapelstäder och uppstäder infördes på 1610-talet, men de förras särställning reducerades stegvis fr.o.m. 1765. En stapelstad var en stad med rätt till handel och sjöfart med utlandet och en uppstad var en stad som endast hade rätt att bedriva handel och sjöfart inom landet. Handel och hantverk accepterades inte på landsbygden, så hantverkare och handelsmän höll till i städerna. Dvs här bodde borgarna. Bönderna höll dock på med hantverk och till en viss del handel även på landsbygden, främst för husbehov. På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen. I näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke. Sockenhantverkarna var inte anslutna till något skrå som var fallet med hantverkarna i städerna och det fanns heller inga krav på at de skulle ha kvalifikationer i form av gesällbrev. Sockenhantverkarna kallades även gärningsmän.

Vilket är det finaste Tjejnamnet?

Att hitta ett flicknamn är ett viktigt beslut som kommer påverka din dotters hela liv. Det kan vara svårt att välja ett flicknamn, därför har vi samlat gamla och nya namnförslag från er besökare i listan nedan.

Vad är världens ovanligaste namn?

När du väljer namn finns det oändliga möjligheter – och många har vi aldrig hört talas om! Vill du ha ett av landets mest unika namn? Här listar vi tio pojk- och flicknamn som bara ett fåtal personer heter i Sverige!

Vad får man inte heta i förnamn?

Finns det några namn som man inte får heta eller döpa sitt barn till i Sverige? Ja det gör det och här kan du se en lång lista på just sådana namn.

I Sverige är det hos Skatteverket som en ansöker om namn för ett nyfött barn eller om en i vuxen ålder vill byta förnamn. Det finns dock vissa regler om vilka förnamn som är okej att ta. Skatteverket skriver på sin webbplats:

Vilka namn är förbjudna i Sverige?

Några av kriterierna är att namnet inte uppenbart får låta som ett efternamn, väcka anstöt eller vara olämpligt. Det får heller inte kännas obehagligt för den som ska bära namnet att heta just så.

Det kommer inte gå igenom om det är uppenbart att namnet är ett smeknamn.

Inte heller får man döpa sitt barn till Malmö, Göteborg, Umeå – eller andra uppenbara ortsnamn.

Och kanske är det rimligt att det faktiskt finns regler kring vad vi får döpa våra barn till. Risken finns att "Skruven" känns lite oseriöst att skriva under med när man skickar ett personligt brev i en jobbansökan.

På samma sätt blir det kanske lite förvirrande stämning på uppropet första dagen på högskolan när "Lycklig", "Mamma", "Dark-Knight", ”Finans” eller ”Glitterstar” ropas ut i aulan. Sugen på att vara den som med hög och klar stämma ropar "Japp, HÄR"?!

De här namnen finns alla på listan av namn som personer velat döpa sina barn till i Sverige hittills år 2020. Men gemensamt har de också att de fått avslag hos Skatteverket.

Kan man heta Adolf?

Wasp
Tottenhamn
Alkis
Pilsner
Prinsessan
Tomhet
Skrot
Think
Superfastjellyfish
Green
Anarkia
Messias
Rackartuss
Lakrits
Ikea
Minus
Money Penny
Kaninen
Dotcom
Allah
Jord
Snäckan
Tegnér
Rebell
Trollet
T-Rex
Kråka
Mysco
Diablo
Lucifer
Nazi
Gosse
Hoor
HelloKillerz
Hoppsan
Judas
Fisen
Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssql-bb111163
Amiral
Superman
Veranda
Pappa
Farmor
Biceps
Simon-Klippan
Tholle (ett allmänt känt skånskt dialektord som betyder en klump eller en korv med avföring.)
Knorren
Superfastjellyfish
Stormtass
Papich

Enligt personnamnlagen i Sverige får inget namn som kan väcka anstöt, kan antas leda till obehag för den som ska bära namnet eller av någon annan anledning är olämpligt som förnamn godkännas.

Det kan till exempel innebära att namnet inte får likna ett efternamn, ett ortsnamn eller har en smeknamnskaraktär.