Vad är ett Objektivitetsprincipen?

Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Både likhetsprincipen (ibland även kallad likabehandlingsprincipen) och objektivitetsprincipen går att utläsa ur grundlagen. I Regeringsformen (RF), som är en av våra grundlagar, står att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (RF 1 kap § 9.)

Vart hittar man Objektivitetsprincipen?

Den danske anklagemyndighed (det danska åklagarväsendet) sorterar under justitieministeriet. Åklagarväsendet består av riksåklagaren (rigsadvokaten), statsåklagarna (statsadvokaterne) och regionpolismästarna (politidirektørerne).

Riksåklagaren handhar straffrättsliga förfaranden inför Högsta domstolen och deltar dessutom vid förfaranden i Den Særlige Klageret (Särskilda klagomålsdomstolen).

Var regleras Objektivitetsprincipen?

Diskutera situationerna nedan i ljuset av de offentligrättsliga principerna såsom de

beskrivs i kurslitteraturen och gör en bedömning av om aktörerna förtjänar någon

Hur är man när man är saklig?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Hur förhåller sig jäv till Objektivitetsprincipen och var finns lagstöd för denna princip?

Regler om jäv grundar sig ytterst i den så kallade objektivitetsprincipen som återfinns i Regeringsformen kap 1 § 9: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.” Jäv innebär omständigheter som gör att det kan antas att någon beslutsfattare eller handläggare kan brista i objektivitet på ett sätt som påverkar myndighetens ställningstagande.

Ytterst vilar ansvaret för att undvika jäv på lärosätets ledning men i praktiken kan det praktiska utförandet av detta ansvar delegeras ner till närmaste ansvarig chef. Samtidigt har den som riskerar att uppfattas som jävig en absolut plikt att själv påtala detta enligt 18 §, Förvaltningslagen (FL, 2017:900): ”Den som känner till en omständighet som kan antas göra honom eller henne jävig ska omedelbart anmäla detta till myndigheten.” Värt att notera är formuleringen ”kan antas” och ordvalet ”omedelbart,” vilka innebär att anmälningsplikten är bred och att avgörande av jäv måste ske skyndsamt.

Var står legalitetsprincipen?

Legalitetsprincipen är en välkänd rättssäkerhetsprincip i Sverige som innebär att ingen person ska straffas eller åläggas skyldigheter utan stöd i lag. När någon har begått en gärning kan den endast bli straffbar om det står i lagen vid gärningstillfället. Principen finns inskriven i en av våra grundlagar och har stor inverkan när myndigheter fattar beslut, särskilt inom straff-, och skatterätten.

Hur används legalitetsprincipen?

Den straffrättsliga betydelsen av principen är att ingen får straffas för en handling som vid tidpunkten inte var uttryckligen förbjudet i lag.

Ett grundläggande krav på rättsskipningen inom svensk straffrätt (synonym: legalitetsgrundsatsen), kan uttryckas som två förbud:

Är legalitetsprincipen en lag?

Legalitetsprincipen utgår ifrån grundlagarna, närmare bestämt Regeringsformen, och menar att all offentlig makt står under lagen. Med detta menas att maktutövarna skall sköta sig i enlighet med gällande rätt och att Sverige skall styras i enlighet med de lagar som gäller. Att den offentliga makten skall kunna ställas till svars för sina beslut och att detta beslutsfattande måste ske i enlighet med lag, är den grundläggande tanken bakom legalitetsprincipen. Själva principen kan sammanfattas i två enkla punkter: att maktutövarna och myndigheternas beslut alltid måste ha grund i lagen samt att särskilt allvarliga beslut som kan påverka medborgarna även de kräver ett särskilt lagstöd. Legalitetsprincipen kan därmed sammanfattas som folkets möjlighet att utöva tillsyn över maktutövarna. Regeringsformen säger därmed att all offentlig makt, d.v.s. myndigheternas makt i detta fall, måste utövas under lagen. Ett ganska bra exempel på detta är att en myndighet måste basera alla sina beslut på lagen och kan därmed inte fatta godtyckliga beslut.

Själva kärnan i legalitetsprincipen är kravet på att myndigheterna skall vara bundna av viss formalia, d.v.s. att beslut inte kan fattas utan att detta kan finna stöd i lagtexten eller föreskrifterna. Inte heller domstolar skall fatta några beslut utan att dessa kan finna stöd i lagtexten. Det hela leder alltså till en återblick på att riksdagen måste lagstifta för att övriga myndigheter skall ha något att följa. Har inte riksdagen tagit beslut eller lagstiftat, så kan inte heller övriga myndigheter ta några beslut i frågan, om inte det finns stöd i lagtexten. Principen är alltså uppbyggd på att skydda invånarna från ett godtyckligt beslutsfattande av makthavarna, och ser till så att alla beslut fattas i enlighet med lag och rätt.

Vad är skillnaden mellan saklig grund och sakliga skäl?

Funderar du på att säga upp någon bör du först noggrant gå igenom vilka bevis du har för dina påståenden. Bevisen får inte grunda sig på lösa rykten eller obekräftade antaganden utan du måste ha sakliga skäl (tidigare kallat saklig grund).

Sakliga skäl för uppsägning innebär att en anställd beter sig på ett oönskat sätt och är medveten om att beteendet inte är acceptabelt. Du som arbetsgivare är alltså skyldig att göra den anställda medveten om att du anser att hens beteende är felaktigt.

Misskötsamhet, som till exempel samarbetssvårigheter, inkompetens och dåliga arbetsprestationer kan vara sakliga skäl till uppsägning av personliga skäl.

Vad innebär det att vara likgiltig?

Livet är fullt av ögonblick då det inte är särskilt användbart att välja att vara likgiltig. Men även om du kanske inte bryr dig så mycket kan du aldrig sluta känna helt. Likgiltighet är en resurs som låter dig välja vilka stimuli du reagerar på. Men absolut likgiltighet är aldrig möjlig.

Konventionell visdom säger att det att framstå som likgiltig är den hårdaste sortens beteende. Det är bevisat att när du visar detta så har du en attityd som är en av de mest aggressiva och smärtsamma som du kan uppvisa. Att vara likgiltig för någon innebär faktiskt att du drar tillbaka alla dina känslor, som om personen inte finns för dig. Kan det finnas något grymmare?

Är jäv ett brott?

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Preskriptionstiden för brott varierar beroende på vilken påföljd (straff) som följer av brottet. Preskriptionstiden gäller från dagen då brottet begicks (35 kap. 4 § brottsbalken.).

Vilka är Jävsgrunderna?

Myndigheternas handlande ska präglas av objektivitet. Allmänheten skall kunna förlita sig på att myndigheterna agerar sakligt och opartiskt och inte fattar beslut som grundats i ovidkommande hänsyn. Grova former av brott mot denna grundprincip har straffbelagts genom brottsbalkens regler om tjänstefel samt givande och tagande av muta.

Med jäv avses omständighet som kan rubba förtroendet till en beslutsfattares, ledamots eller handläggares opartiskhet/objektivitet vid handläggningen av ett ärende. De omständigheter som utgör jäv återfinns i förvaltningslagen 16 och 17 §§.

Jävsreglerna gäller vid all handläggning av ärenden (alltså inte bara vid beslutsfattande) inom universitetet.

Jävsreglerna gäller för den som tar del i handläggningen av ett ärende på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet. Avgörande är inte om viss person benämns handläggare och med handläggare åsyftas:

Beslutsfattare (rektor, förvaltningschef, dekan, fakultetsnämnd, prefekt/motsvarande, institutionsstyrelse eller annan person/organ med beslutanderätt)
Person/er som bereder ärendet
Person/er som deltar i den slutliga handläggningen av ärendet (t.ex. som föredragande)

En person som endast utför rent expeditionella uppgifter, t ex kopiering och utskick, omfattas inte av jävsreglerna även om personen skulle beröras av ärendet.

Vad säger legalitetsprincipen?

En rättssäkerhetsprincip som innebär att ingen kan straffas utan stöd av lagen. För att det ska räknas som ett brott måste handlingen exakt motsvara lagens beskrivning av brottet. Det är lagen vid gärningstillfället som gäller.

Se också:

Vad är syftet med legalitetsprincipen?

Den straffrättsliga betydelsen av principen är att ingen får straffas för en handling som vid tidpunkten inte var uttryckligen förbjudet i lag.

Ett grundläggande krav på rättsskipningen inom svensk straffrätt (synonym: legalitetsgrundsatsen), kan uttryckas som två förbud:

Var regleras legalitetsprincipen?

Proportionalitetsprincipens syfte är att det allmänna ska göra noggranna avvägningar mellan det allmännas och de enskildas intressen innan en åtgärd vidtas. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och åtgärden får bara vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den åtgärden riktas mot (5 § tredje stycket FL). En myndighet får bara ingripa i ett enskilt intresse om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet.

Avsikten med bestämmelsen är dock inte att myndigheten i detalj ska väga varje åtgärd mot den enskildas motstående intressen. Bestämmelsen avser att säkerställa att de åtgärder som vidtas är proportionella och nödvändiga för att uppnå det resultat som myndigheten vill åstadkomma (prop. 2016/17:180 s. 290).