I vilken ordning används rättskällorna?

De källor som man använder för att tolka gällande rätt kallas rättskällor.

Vid lagtolkningen kan olika tolkningsmodeller användas. Vilken eller vilka som används beror på den aktuella frågan och på vilket rättsområde frågan gäller. När syftet är att fastställa vad som är gällande rätt används rättsdogmatisk metod.[1] Det är inte ovanligt att den som ska tolka en lagbestämmelse använder mer än en metod inom rättsdogmatiken för att analysera rättsläget. Man kan till exempel börja med en objektiv tolkning för att analysera vad som går att få fram från den rent språkliga betydelsen av lagtexten, och fortsätta med subjektiv och teleologisk tolkning (ratio legis) för att tolka de delar där texten i sig inte ger tillräcklig ledning.

Vid en objektiv tolkning (eller bokstavstolkning) strävar den som tolkar att använda lagens ordalydelse och uppbyggnad för att bestämma hur en lagbestämmelse ska tolkas. Man tar då hänsyn bara till själva lagtexten, och försöker läsa ut av den om det går att tillämpa lagtexten på den aktuella frågan. Ordet objektiv syftar här på att tolkningen utgår ett objekt, nämligen lagtexten, utan hänsyn till lagstiftarens avsikter. Texten ska normalt läsas och förstås som vilken text som helst, men något som försvårar lagtolkningen är att författningar kan innehålla ord som har en betydelse i vardagsspråket och en annan i det juridiska språket.[7] Ord som fastighet, arv, näringsidkare, vårdslöshet och solidariskt ansvar har en juridisk definition som skiljer sig från den vardagliga. Det är också så att lagtext ofta är kortfattad och generell i utformningen vilket betyder att den ger begränsad ledning i detaljfrågor.

Vad är en Rättskällehierarki?

Den som ska lösa ett rättsligt problem måste i första hand försöka finna en författningsbestämmelse som behandlar det aktuella problemet. Ofta går det inte att besvara en viss frågeställning enbart med ledning av lagtexten. För att kunna tolka lagtexten måste man ha kännedom om de ytterligare rättskällor som finns. De viktigaste är lagens förarbeten samt rättspraxis och doktrin.

Till rättskällorna räknas ibland även handelsbruk, sedvänja och avtal.

Vilka är de fyra rättskällorna?

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Rättskälleläran är läran om vilka rättskällor som ska beaktas för att komma fram till vad som utgör gällande rätt. Vad som utgör rättskällor är lagtext, förarbeten, domstolarnas praxis och doktrin.

Vilka rättskällor väger tyngst?

Rättsinformation är all information som kan användas för att ta reda på vad gällande rätt är. Rättskällelära är reglerna om vilken information som är rättsinformation, och vilken information som har företräde vid konflikter. Juridisk metod, slutligen, är den arbetsmetod som jurister använder för att tillämpa rättsinformation enligt rättskälleläran på en konkret frågeställning, för att ge ett juridiskt underbyggt svar. Själva arbetet kallas ofta rättsutredning.

Vilka är de 5 rättskällorna?

Vilka är stegen i den juridiska metoden?

Juridisk Metod tillämpad inom arbetsrätten

Den juridiska metoden kan beskrivas på olika sätt. I den här skriften har författaren valt att visa de olika moment som ingår i en tillämpning av juridisk metod inom arbetsrätten. Ett skäl till detta är att den juridiska metoden blir särskilt tydlig i sin tillämpning inom just detta rättsområde. Detta beror bl.a. på att det inom arbetsrätten avkunnas relativt många domar i den för disciplinen högsta instansen, Arbetsdomstolen.

Vad innebär de olika Rättskällorna?

Ordet författning har flera betydelser, dels kan det vara en synonym till grundlag, dels kan det vara en samlingsterm för rättsregler oavsett ursprung. Ordet används ofta som ett samlingsnamn för lagar, förordningar och föreskrifter. Ordet författning används endast för de nationella svenska rättsreglerna. Inom EU-rätten används i stället termen rättsakt.

Livsmedelslagstiftningen bygger till största delen på EU-rätt. Eftersom Sverige är medlem i EU är också EU-rätten en integrerad del av den svenska rätten. Det finns därför inte alltid anledning att skilja på svensk rätt och EU-rätt. Det kan dock finnas pedagogiska skäl att göra det, inte minst då man ska förklara var reglerna finns, vem som har skrivit dem och hur de ska tolkas.

Vad är Rättskälleläran?

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Hur många rättskällor finns det?

Lagrummet.se använder kakor (cookies) för statistik och sökfunktion. Om kakor och hur vi använder dem

Vad väger tyngst lag eller förordning?

Hur ska jag förstå vad som sägs i lagen?
Vem beslutar om lagar?
Hur blir en lag till, från förslag till beslut?
Vilka är våra grundlagar?
Vad är skillnaden mellan författning, lag, förordning och föreskrift?
Vad är det för skillnad mellan de olika versionerna av lagtext?
Var hittar jag hyreslagen?
Vad betyder offentlig rätt?
Vad betyder civilrätt?
Var hittar jag lagboken?
Vad är en remiss?
Vad betyder följande förkortningar?
Vad betyder förkortningarna HSL, LAS och LOA?

Vilka är de sekundära rättskällorna?

Av universitetslektor Adam Croon[1]

Den svenska rättskälleläran brukar beskrivas som pluralistisk, vilket innebär att flera källor som lag, praxis, förarbeten, tillsammans med självreglering genom exempelvis sedvanerätt, förväntas ge en bild av gällande rätt. En sådan rättskällelära tycks fordra en löpande diskussion om metodologiska frågor för att samexistensen mellan rättskällorna ska vara välfungerande. I den här artikeln diskuteras i ett rättshistoriskt perspektiv några av de gränsdragningsfrågor rörande tillämpning och tolkning som hör samman med användningen av sedvanerätt som självständig rättskälla.

Hur är en rättsregel uppbyggd?

En juridiskt bindande regel som lämnar anvisningar för mänskligt handlande.

Man kan skilja på primära rättsregler (som gäller alla som kommer i den situationen där rättsregeln är tillämpbar) men också processuella regler (exv rättegångsbalken om hur processrätten ska fungera.

Hur rättsordningen är uppbyggd?

Eb rättskälla avser man lagar, regler och andra rättskällor som är grunden för rättsordningens uppbyggnad. Dessa lagar kan både vara skrivna och oskrivna och utgör gällande rätt i Sverige. De svenska rättskällorna är lagtext, förarbeten, domstolarnas praxis och doktrin.

Det finns tre huvudsakliga författningar i Sverige. Dessa är grundlagar, lagar och förordningar.

Måste man följa en förordning?

Regler är ett samlingsbegrepp för bestämmelser i lagar, förordningar samt myndigheters föreskrifter och allmänna råd. Alla regler är inte bindande, allmänna råd är rekommendationer för hur man kan eller bör göra för att uppfylla de bindande regler som man måste uppfylla. Bindande regler är lagar, förordningar och föreskrifter.

Vilken lag går först?

Grundlagarna är svårare att ändra än andra lagar. Det ska finnas tid för eftertanke och konsekvenserna av en grundlagsändring måste vara extra genomtänkta. Tanken är att skydda demokratin. Riksdagen ska inte kunna fatta förhastade beslut som till exempel begränsar människors fri- och rättigheter.

För att ändra en grundlag krävs att riksdagen fattar två likadana beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten. Väljarna ska kunna ta ställning till förslaget om grundlagsändring och välja den riksdag som tycker som de själva gör i frågan.

Det är möjligt att anordna en folkomröstning i en grundlagsfråga. Om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i en grundlag kan riksdagen besluta att en folkomröstning ska hållas. Resultatet av folkomröstningen är då bindande endast om en majoritet av de röstande är emot förslaget. Då får riksdagen inte ändra i grundlagen. Möjligheten att folkomrösta om grundlagsändringar infördes 1980 men har aldrig använts.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. Regeringsformen beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna har och hur den offentliga makten ska fördelas.

Det har funnits skrivna regler för hur Sverige ska styras sedan 1300-talet. Den första regeringsformen utfärdades 1634. 1809 kom en regeringsform som bland annat slog fast att det skulle finnas en viss maktdelning mellan kungen och riksdagen. Parlamentarism, det vill säga att regeringen styr med stöd av parlamentet, riksdagen, började användas efter första världskriget. Men den skrevs in i regeringsformen först 1969.

Kungens makt har gradvis minskat genom åren. När den nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1974 blev kungen utan politisk makt och fick bara symboliska uppgifter.